0
<maṅgala>
1,1 (PSV_1,1_1,10)
pramāṇabhūtāya jagaddhitaiṣiṇe praṇamya śāstre sugatāya tāyine /
pramāṇasiddhyai svamatāt samuccayaḥ kariṣyate viprasṛtād ihaikataḥ // 1 //
atra bhagavato hetuphalasampattyā pramāṇabhūtatvena stotrābhidhānaṃ prakaraṇādau gauravotpādanārtham. tatra hetur āśayaprayogasampat. āśayo jagaddhitaiṣitā. prayogo jagacchāsanāc chāstṛtvam. phalaṃ svaparārthasampat. svārthasampat sugatatvena trividham artham upādāya praśastatvārthaṃ surūpavat, apunarāvṛttyarthaṃ sunaṣṭajvaravat, niḥśeṣārthaṃ supūrṇaghaṭavat. arthatrayaṃ caitad bāhyavītarāgaśaikṣāśaikṣebhyaḥ svārthasampadviśeṣaṇārtham. parārthasampat tāraṇārthena tāyitvam.
1,10
evaṅguṇaṃ śāstāraṃ praṇamya pramāṇasiddhyai svaprakaraṇebhyo nyāyamukhādibhya iha samāhṛtya pramāṇasamuccayaḥ kariṣyate parapramāṇapratiṣedhāya svapramāṇaguṇodbhāvanāya ca, yasmāt pramāṇādhīnaḥ prameyādhigamaḥ bahavaś cātra vipratipannāḥ.
1
<pramāṇasaṅkhyā>
1,14 (PSV_1,14_1,21)
tatra
pratyakṣam anumānaṃ ca pramāṇe ...
te dve eva. yasmāt
... lakṣaṇadvayam /
prameyaṃ ...
na hi svasāmānyalakṣaṇābhyām anyat prameyam asti. svalakṣaṇaviṣayaṃ ca pratyakṣaṃ sāmānyalakṣaṇaviṣayam anumānam iti pratipādayiṣyāmaḥ.
1,21
yat tarhīdam anityādibhir ākārair varṇādi gṛhyate 'sakṛd vā tat katham. asty etad grahaṇam, kiṃ tu
... tasya sandhāne na pramāṇāntaram ...
svasāmānyalakṣaṇābhyāṃ hy avyapadeśyavarṇatvābhyāṃ varṇādi gṛhītvānityatayā cānityaṃ varṇādīti manasā sandhatte. tasmān na pramāṇāntaram.
... na ca // 2 //
punaḥ punar abhijñāne ...
yad asakṛt tad evārthaṃ praty abhijñānam, tathāpi na pramāṇāntaram. kiṃ kāraṇam.
... 'niṣṭhāsakteḥ ...
<2>
yadi sarvaṃ jñānaṃ pramāṇatveneṣyate, evaṃ pramāṇam anavasthitatvena syāt.
... smṛtādivat /
smṛtir eva smṛtam. tad yathā smṛtīcchādveṣādayaḥ pūrvādhigatārthe na pramāṇāntaram, tadvat.
<2. pramāṇasvarūpa>
<2.1 pratyakṣa>
2.11
<svamata>
2,6 (PSV_2,6)
tatra
pratyakṣaṃ kalpanāpoḍhaṃ ...
yasya jñānasya kalpanā nāsti, tat pratyakṣam. atha keyaṃ kalpanā nāma.
... nāmajātyādiyojanā // 3 //
yadṛcchāśabdeṣu nāmnā viśiṣṭo 'rtha ucyate ḍittha iti. jātiśabdeṣu jātyā gaur iti. guṇaśabdeṣu guṇena śukla iti. kriyāśabdeṣu kriyayā pācaka iti. dravyaśabdeṣu dravyeṇa daṇḍī viṣāṇīti.
2,13 (PSV_2,13_2,15)
atra kecid āhuḥ — sambandhaviśiṣṭa iti. anye tu — arthaśūnyaiḥ śabdair eva viśiṣṭo 'rtha ucyata iti icchanti. yatraiṣā kalpanā nāsti tat pratyakṣam.
2,15
atha kasmād dvayādhīnāyām utpattau pratyakṣam ucyate na prativiṣayam.
asādhāraṇahetutvād akṣais tad vyapadiśyate /
na tu viṣayai rūpādibhiḥ. tathā hi viṣayā manovijñānānyasantānikavijñānasādhāraṇāḥ. asādhāraṇena ca vyapadeśo dṛṣṭo yathā bherīśabdo yavāṅkura iti. tasmād upapannam etat pratyakṣaṃ kalpanāpoḍham.
2,20 (PSV_2,20_2,22)
abhidharme 'py uktam — cakṣurvijñānasamaṅgī nīlaṃ vijānāti no tu nīlam iti, arthe 'rthasañjñī na tu dharmasañjñī iti.
2,22
kathaṃ tarhi sañcitālambanāḥ pañca vijñānakāyāḥ, yadi tad ekato na vikalpayanti. yac cāyatanasvalakṣaṇaṃ praty ete svalakṣaṇaviṣayā na dravyasvalakṣaṇam iti.
tatrānekārthajanyatvāt svārthe sāmānyagocaram // 4 //
2,25 (PSV_2,25_3,5)
anekadravyotpādyatvāt tat svāyatane sāmānyaviṣayam uktam, na tu bhinneṣv abhedakalpanāt.
<3>
3,1
āhuś ca
dharmiṇo 'nekarūpasya nendriyāt sarvathā gatiḥ /
svasaṃvedyam hy anirdeśyaṃ rūpam indriyagocaraḥ // 5 //
evaṃ tāvat pañcendriyajaṃ pratyakṣajñānaṃ nirvikalpam.
3,5
paramatāpekṣaṃ cātra viśeṣaṇam, sarve tv avikalpakā eva.
mānasaṃ cārtharāgādisvasaṃvittir akalpikā /
mānasam api rūpādiviṣayālambanam avikalpakam anubhavākārapravṛttaṃ rāgādiṣu ca svasaṃvedanam indriyānapekṣatvān mānasaṃ pratyakṣam.
3,9 (PSV_3,9_3,12)
tathā
yogināṃ gurunirdeśāvyavakīrṇārthamātradṛk // 6 //
yoginām apy āgamavikalpāvyavakīrṇam arthamātradarśanaṃ pratyakṣam.
3,12
yadi rāgādisvasaṃvittiḥ pratyakṣam, kalpanājñānam api nāma. satyam etat.
kalpanāpi svasaṃvittāv iṣṭā nārthe vikalpanāt /
tatra viṣaye rāgādivad eva apratyakṣatve 'pi svaṃ saṃvettīti na doṣaḥ.
3,15 (PSV_3,15)
evaṃ tāvat pratyakṣam.
bhrāntisaṃvṛtisajjñānam anumānānumānikam // 7 //
smārtābhilāṣikaṃ ceti pratyakṣābhaṃ sataimiram /
tatra bhrāntijñānaṃ mṛgatṛṣṇādiṣu toyādikalpanāpravṛttatvāt pratyakṣābhāsam, saṃvṛtisatsu arthāntarādhyāropāt tadrūpakalpanāpravṛttatvāt. anumānatatphalādijñānaṃ pūrvānubhūtakalpanayeti na pratyakṣam.
3,21 (PSV_3,21^1) (PSV_3,21^2)
atra ca
savyāpārapratītatvāt pramāṇaṃ phalam eva sat // 8 //
na hy atra bāhyakānām iva pramāṇād arthāntaraṃ phalam. tasyaiva tu phalabhūtasya jñānasya viṣayākāratayā utpattyā savyāpārapratītiḥ. tām upādāya pramāṇatvam upa<4>caryate nirvyāpāram api sat. tad yathā phalaṃ hetvanurūpam utpadyamānaṃ heturūpaṃ gṛhṇātīty kathyate nirvyāpāram api, tadvad atrāpi.
svasaṃvittiḥ phalaṃ vātra ...
dvyābhāsaṃ hi jñānam utpadyate svābhāsaṃ viṣayābhāsaṃ ca. tasyobhayābhāsasya yat svasaṃvedanaṃ tat phalam. kiṃ kāraṇam.
... tadrūpo hy arthaniścayaḥ /
yadā hi saviṣayaṃ jñānam arthaḥ, tadā svasaṃvedanānurūpam arthaṃ pratipadyata iṣṭam aniṣṭaṃ vā. yadā tu bāhya evārthaḥ prameyaḥ, tadā
viṣayābhāsataivāsya pramāṇaṃ ...
tadā hi jñānasvasaṃvedyam api svarūpam anapekṣyārthābhāsataivāsya pramāṇam. yasmāt so 'rthaḥ
... tena mīyate // 9 //
yathā yathā hy arthākāro jñāne pratibhāti śubhrāśubhrāditvena, tattadrūpaḥ sa viṣayaḥ pramīyate. evaṃ jñānasaṃvedanaṃ anekākāram upādāya tathā tathā pramāṇaprameyatvam upacaryate. nirvyāpārās tu sarvadharmāḥ.
4,16 (PSV_4,16_4,19)
āha ca
yadābhāsaṃ prameyaṃ tat pramāṇaphalate punaḥ /
grāhakākārasaṃvittyos trayaṃ nātaḥ pṛthak kṛtam // 10 //
4,19
atha dvirūpaṃ jñānam iti kathaṃ pratipādyam.
viṣayajñānatajjñānaviśeṣāt tu dvirūpatā /
viṣaye hi rūpādau yaj jñānaṃ tad arthasvābhāsam eva. viṣayajñāne tu yaj jñānaṃ tad viṣayānurūpajñānābhāsaṃ svābhāsaṃ ca. anyathā yadi viṣayānurūpam eva viṣayajñānaṃ syāt svarūpaṃ vā, jñānajñānam api viṣayajñānenāviśiṣṭaṃ syāt.
4,24 (PSV_4,24_5,4)
na cottarottarāṇi jñānāni pūrvaviprakṛṣṭaviṣayābhāsāni syuḥ, tasyāviṣayatvāt. ataś ca siddhaṃ dvairūpyaṃ jñānasya.
<5>
smṛter uttarakālaṃ ca ...
dvairūpyam iti sambandhaḥ. yasmāc cānubhavottarakālaṃ viṣaya iva jñāne 'pi smṛtir utpadyate, tasmād asti dvirūpatā jñānasya svasaṃvedyatā ca.
5,4
kiṃ kāraṇam.
... na hy asāv avibhāvite // 11 //
na hy ananubhūtārthavedanasmṛtī rūpādismṛtivat.
5,7 (PSV_5,7_5,16)
syād etat — rūpādivaj jñānasyāpi jñānāntareṇānubhavaḥ. tad apy ayuktam, yasmāj
jñānāntareṇānubhave 'niṣṭhā ...
anavasthā iti tajjñāne jñānāntareṇānubhūyamāne. kasmāt.
... tatrāpi hi smṛtiḥ /
yena hi jñānena taj jñānam anubhūyate, tatrāpy uttarakālaṃ smṛtir dṛṣṭā. tatas tatrāpy anyena jñānenānubhave 'navasthā syāt.
viṣayāntarasañcāras tathā na syāt sa ceṣyate // 12 //
tasmād avaśyaṃ svasaṃvedyatā jñānasyābhyupeyā. sā ca phalam eva.
5,15
tathā pratyakṣaṃ kalpanāpoḍham iti sthitam.
<2.12 Refutation of other theories>
5,16
tadanantaraṃ parapraṇītaṃ pratyakṣam parīkṣyate.
2.121
<vasubandhuvādavidhi>
5,17 (PSV_5,17_5,22)
na vādavidhir ācāryasyāsāro veti niścayaḥ /
anyathāvayavaproktes tenāsmābhiḥ parīkṣyate // 13 //
na hi vādavidhir ācāryavasubandhor athavācāryasya tatrāsāraniścayaḥ. katham. anyathāvayavaprokteḥ. tenāsmābhir api pramāṇādiṣu kiñcit parīkṣaṇīyam.
5,21
tato 'rthād vijñānaṃ pratyakṣam iti.
5,22
atra
tato 'rthād iti sarvaś ced yasya tat tata eva na /
<6>
yadi tata ity anena sarvaḥ pratyaya ucyate, yasya viṣayasya jñānaṃ tad vyapadiśyate, na tat tata eva bhavati, nālambanapratyayād evotpadyate, caturbhiś cittacaittāḥ hi iti siddhāntasambhavāt.
ālambanaṃ cet smārtādijñānaṃ nānyad apekṣate // 14 //
yadi tato 'rthād ity anena viṣayamātram, smṛtyanumānābhilāṣādijñānam apy ālambanāntaranirapekṣam. na hy agnyādijñānaṃ dhūmādāv ālambyotpadyate.
6,7 (PSV_6,7_6,10)
rūpādiṣu tv ālambanārtho vaktavyaḥ. kiṃ yadābhāsaṃ teṣu jñānam utpadyate, tathā ta ālambanam ity uktā atha yathāvidyamānā anyābhāsasyāpi vijñānasya kāraṇaṃ bhavanti.
6,10
tataḥ kim iti cet, yadi yathābhāsaṃ teṣu jñānam utpadyate, tathā sañcitālambana tvāt pañcānāṃ vijñānakāyānāṃ saṃvṛtisad evālambanam iti.
kāmaṃ nīlādyābhāseṣu vijñāneṣu tato 'rthād utpannaṃ vijñānaṃ pratyakṣaṃ syāt. tathā hi teṣu tatsamudāye prajñaptisaty api dravyasadākāro labhyate. dravyasaṅkhyādyākāreṣv api tu prāpnoti. ta eva hi dravyāditvena ābhāsante.
6,15 (PSV_6,15)
atha yathāvidyamānā kāraṇaṃ bhavanti, evaṃ sati dravyādiṣu prasaṅgadoṣo na syāt, tathā teṣām asattvāt. evaṃ tu yasya tad vyapadiśyata ity etan na prāpnoti. na hi pratyekaṃ teṣu jñānaṃ. pratyekaṃ ca te samuditāḥ kāraṇam, na tatsamudāyaḥ, prajñaptisattvāt.
tad evāha
yadābhāsaṃ na tat tasmāc citālambaṃ hi pañcakam /
yatas tat paramārthena na tasya vyapadiśyate // 15 //
ity antaraślokaḥ.
yāvac cakṣurādīnām apy ālambanatvaprasaṅgaḥ. te 'pi hi paramārthato 'nyathā
vidyamānā nīlādyābhāsasya dvicandrādyābhasasya ca jñānasya kāraṇībhavanti.
6,25 (PSV_6,25)
artharūpaviviktaṃ ca na vācyaṃ ...
sarvaṃ jñānam artharūpavyatirekeṇāśakyaṃ vyapadeṣṭum.
<7>
... viṣayo 'sya ca /
sāmānyarūpanirdeśyas tasmān na vyapadiśyate // 16 //
pañcānāṃ vijñānānāṃ viṣayas tatsāmānyarūpeṇa vyapadiśyate, na tu svarūpeṇa vyapadiśyate. sāmānyarūpeṇa rūpāditvena vyapadiśyeta. tasmāt pañcānāṃ vijñānānāṃ viṣayo na śakyo vyapadeṣṭum iti vādavidheḥ.
2.122
<nyāya>
7,6 (PSV_7,6_7,8)
naiyāyikānāṃ tv indriyārthasannikarṣotpannaṃ jñānam avyapadeśyam avyabhicāri vyavasāyātmakaṃ pratyakṣam iti.
7,8
atrāpi viśeṣaṇāny ayuktāni, yasmāt
indriyārthodbhave nāsti vyapadeśyādisambhavaḥ /
viśeṣaṇaṃ hi vyabhicārasambhave kriyate. na cāstīndriyabuddher vyapadeśyaviṣayatvam, anumānaviṣayatvād vyapadeśyasya. anirdeśyatve cāvyabhicāraḥ. na hīndriyabuddhiḥ sarvā nirdeṣṭuṃ śakyate. tasmād viśeṣaṇavacanaṃ naiva kartavyam.
na ca vyabhicāriviṣayatve, manobhrāntiviṣayatvād vyabhicāriṇaḥ.
vyavasāyo 'pi hi niścayaḥ. sa sāmānyādivad gavādi no vikalpya adarśanān na sambhavati.
athāyathārthādijñānanivṛttaya ucyate, tathāpy ayuktaṃ viśeṣaṇam. avyabhicārāc ca. sarvā hīndriyabuddhiḥ svārthamātragrāhiṇī.
etena uktavikalpo 'pi pratyuktaḥ, yad uktaṃ vyavasāyātmakam iti vyavasāyakāryam iti. na hy asti sākṣād ayathārthādijñānakāryam indriyabuddhau.
7,20 (PSV_7,20_7,24)
athāpy avyapadeśyādigrahaṇam tasya jñānasya svabhāvapradarśanāya, tan na, pratyakṣalakṣaṇavācyatvāt tasya cendriyārthasannikarṣeṇa eva siddhatvāt. jñānasvabhāvanirdeśyatve ca guṇatvadravyānārambhakatvaniṣkriyatvākāśādyaviṣayatvasyāpi nirdeśyatvād atiprasaṅgaḥ.
7,24
sarvatra ca sannikarṣotpannaṃ pratyakṣam iṣṭau rūpaśabdayoḥ
sāntaragrahaṇaṃ na syāt prāptau jñāne 'dhikasya ca // 17 //
na hīndriyanirantare gandhādau sāntaragrahaṇaṃ dṛṣṭam, nāpy adhikagrahaṇam iti.
<8>
8,1 (PSV_8,1)
bahirvṛttitvād upapannam eva. bahir hy adhiṣṭhānād vṛttir indriyadvayasya. ata upapannaṃ tadviṣayasya sāntarādhikagrahaṇam api ity cet, tad apy ayuktam, yasmāt
adhiṣṭhānād bahir nākṣaṃ ...
siddham iti vākyaśeṣaḥ. adhiṣṭhānadeśa evendriyam, tatra cikitsādiprayogāt. ata indriyād eva vicchinne 'rthe grahaṇam.
8,6 (PSV_8,6_8,10)
saty api ca bahirnirgate
... na śaktir viṣayekṣaṇe /
anyathādhiṣṭhānapidhāne 'pi viṣayagrahaṇaṃ syāt. tataś cakṣuḥśrotrayor adhiṣṭhānāntaḥsthitayor evāsannikṛṣya viṣayekṣaṇāt sāntarādhikagrahaṇaṃ yuktam.
8,10
pañcānāṃ cendriyatve
na sukhādi prameyaṃ vā ...
vetigrahaṇaṃ vāśabdāt pramāṇāntaropādānam. yad dhi liṅgādyabhāve svasukhaduḥkhecchādveṣaprayatneṣu grahaṇam, tad apramāṇam iti sukhādīnāṃ prameyatā na syāt, tasya vā pramāṇasya pramāṇāntaratvam upasaṅkhyeyam.
... mano vāstv indriyāntaram // 18 //
8,16 (PSV_8,16)
athavā manasa evendriyatvaṃ vācyaṃ tatsannikarṣotpannasya pratyakṣatvasiddhyartham.
aniṣedhād upāttaṃ ced ...
athāpi paramatasyāpratiṣiddhasya siddhau manasa indriyatvam aniṣedhād upāttam eva. asti hy ekeṣāṃ mate manasa indriyabhāvāyattiḥ. tathā
... anyendriyarutaṃ vṛthā /
yadi pareṇa paṭhitasya manaso 'pratiṣedhād indriyatvam, tato ghrāṇādīni indriyāṇy ucyanta iti nirdeśo vṛthā syāt, apratiṣedhād eva siddhatvāt.
8,24 (PSV_8,24_9,6)
jñānasya cārthāntaraphalavādinaḥ pramāṇatve
niścite 'rthe phalābhāvo ...
niścayātmakaṃ hi jñānaṃ pramāṇam. tatpramāṇotpattāv arthādhigamāt phalābhāvaḥ syāt.
<9>
9,1
viśeṣaṇajñānaṃ pramāṇam. yat sāmānyādiviśeṣaṇajñānam, tat pramāṇam, yac ca dravyādiviśeṣyajñānam, tat phalam iti cet, tat
... bhinnatvān na viśeṣaṇe // 19 //
bhinnaṃ viśeṣaṇaṃ viśeṣyād bhinnam. na hy anyaviṣayasya pramāṇasyānyatra phalaṃ yuktam. yathā khadiraviṣayaṃ chindatā cchedanena na palāśacchidā dṛṣṭā.
9,6
viśeṣyajñānahetutvāt tadviṣayatvam apy astīti cet, na, atiprasaṅgāt. evaṃ hi sarvakārakasaṅkaraḥ syāt, viśeṣyajñānahetutvena tatkaraṇatvāt. tasmāt yasya karmaṇi vyāpārakhyātiḥ, tasyaiva tatphalatvaṃ yuktam.
9,9 (PSV_9,9)
api ca
na tatra ca ...
tatra viśeṣaṇe 'dhigantavye phalābhāvaḥ pramāṇābhāvo vā.
... dvayaṃ tac cen ...
athāpi tad eva viśeṣaṇajñānaṃ pramāṇaṃ prameyaṃ ca dvayam api bhavet. tad yathā svātmādhigamamātre prameyaṃ ca bhavati grahītā ca.
... na viśeṣye 'pi vartate /
evaṃ hi viśeṣyajñāne 'pi pramāṇaṃ prameyaṃ cobhayaṃ prāpnoti, yady arthāntare 'pi jñānajñeyayoḥ pramāṇaṃ prameyaṃ ca syāt. svādhigame tu jñānasya ātmavat tasyaiva ubhayabhāvaḥ. viśeṣaṇajñānam ātmanā samānam ity ubhayaṃ na yujyate.
9,19 (PSV_9,19)
evaṃ tarhi prameyādhigame yā ajñānasaṃśayaviparyayajñānanivṛttiḥ, sā phalaṃ bhaviṣyati. tad apy ayuktam.
ajñānādi na sarvatra ...
sarvatra tāvad ajñānāder bhāvaniyamo nāsti, kvacid ābhogamātreṇa jñānotpatteḥ. bhavatu nāmājñānādiḥ, tathāpi
... nivṛttir nāsatī phalam // 20 //
nivṛttir ity ajñānādyabhāve kriyate. sāsatī na phalam, tasyāḥ prameyabhāvāyuktatvāt.
evaṃ tāvan naiyāyikānāṃ pratyakṣam ayuktam.
2.123
<vaiśeṣika>
9,28 (PSV_9,28_10,1)
vaiśeṣikāṇāṃ sautraṃ tāvat kenacit sambandhena dravye niṣpannaṃ pratyakṣalakṣaṇam iti — ātmendriyamanorthasannikarṣād yan niṣpadyate, tad anyad iti.
<10>
10,1
kecit tu pramāṇāt phalam arthāntaram icchanti — asādhāraṇakāraṇatvād indriyārthasannikarṣaḥ pramāṇaṃ pratipattavya iti. anye tu — prādhānyād ātmamanaḥsannikarṣaḥ pramāṇam iti.
10,4 (PSV_10,4_10,11)
evaṃ ca saṃśayanirṇayayor niṣpattiḥ pratyakṣalaiṅgikābhyāṃ jñānābhyāṃ vyākhyātā iti yad uktam, tad virudhyate. na tulyaṃ catuṣṭayasannikarṣajajñānena nirṇayajajñānam, vicārapūrvakatvān nirṇayasya pratyakṣasya ca viṣayālocanārthatvāt. viṣayālocanamātrārthaṃ hi catuṣṭayasannikarṣajam. tatra kuto vicāraḥ.
10,8
indriyārthasannikarṣapramāṇavādino 'natideśa eva syāt. indriyārthasannikarṣapramāṇavādino hi kim etad iti jighṛkṣāyāṃ satyāṃ sarvathāgrahaṇaprasaṅgaḥ, sarvātmanā sannikarṣāt.
10,11
ātmamanaḥsannikarṣavādinaś ca viṣayabhedo 'pi. na hy anyaviṣayasya pramāṇasyānyatra phalam iti pūrvam uktam.
10,13 (PSV_10,13)
api ca — sāmānyaviśeṣāpekṣaṃ dravyaguṇakarmāpekṣaṃ ca pratyakṣam iti na yujyate, yasmād indriyārthasannikarṣotpannasya
viṣayālocanārthatvān na sandhānaṃ viśeṣaṇaiḥ /
indriyabuddhau svārthamātragrāhikatvād viśeṣaṇaiḥ saha sandhānaṃ nopapadyate. idam asya sāmānyaṃ dravyādi vety avaśyaṃ arthadvayaṃ gṛhītvā tathā sambandhaḥ kalpyate. tena matublopād abhedopacārād vā gṛhyate. tac ca smārtenākṛṣya viśeṣaṇaṃ manobuddhau upapadyate. anyathā hi surabhi madhuram iti grahaṇam api pratyakṣaṃ syāt. na cārhati evam, viśeṣaṇaviśeṣyayor bhinnendriyagrāhyatvāt.
10,21 (PSV_10,21)
yadi ca ekaṃ dravyam anekendriyagrāhyam iti, tathā
naikaṃ ...
rūpādivad anekaṃ syāt. rūpādiṣu hy anekendriyagrāhyasyaikatvaṃ na kvacid api dṛṣṭam.
... rūpādyabhedo vā ...
yady anekendriyagrāhyam apy abhinnam iṣyate, rūpādy api dravyavad ekaṃ syāt.
... dṛṣṭaṃ cen ...
<11>
ete yadi evam — bhinnendriyaviṣaye dravye abhedajñānaṃ dṛṣṭaṃ eva bhāvaguṇatvayor iva. na rūpādiṣu. tasmād ekānekasiddhir iti, abhedajñānaṃ tathā dṛṣṭam, kiṃ tu
... nendriyeṇa tat // 21 //
na tad indriyadvāreṇendriyāntaraviṣaye jñānam. kutaḥ.
akṣānekatvavaiyarthyāt ...
yadīndriyāntaraviṣaye 'pi indriyāntarasya grahaṇaśaktir iṣyate, rūpādiṣv anekendriyakalpanāpārthikā.
11,9 (PSV_11,9)
athāpi syād — rūpādīnāṃ bhedasadbhāvād ekam indriyaṃ na grahaṇaśaktimad iti, tad apy ayuktam. kasmāt. indriyaṃ hi
... svārthe bhinne 'pi śaktimat /
svārthe nīlādibhedena saṅkhyādibhedena ca bhavanmatena bhinne 'pi indriyaṃ śaktimat, na tv indriyāntarārthe, indriyāntarārthatvenaiva rūpabhinnasparśavat, yataś cakṣuṣāgrahaṇam tasya. tad yadi cakṣuḥ sparśanagrāhyam api dravyaṃ gṛhṇāti, indriyāntarārtho 'pi cakṣuṣaḥ svārtha ity abhyanujñātatvād bhinnasyāpi nīlāder iva sparśāder api cakṣuṣā grahaṇaprasaṅga iti na bhinnatvam anekendriyagrāhyatve hetuḥ, kiṃ tarhīndriyāntarārthāgrahanam.
11,18 (PSV_11,18)
yadi cābhinnam apy artham anekam indriyaṃ gṛhṇīyāt, rūpādīnāṃ pratyekam api
sārvendriyatvaṃ āpnoti ...
dravyavat. evaṃ hi rūpādayo 'nekendriyagrāhyāḥ prāpnuvanti.
na santy ete doṣāḥ. rūpādayas teṣu svaviśeṣaniyāmakāḥ. tadabhāvād indriyabuddhīnāṃ nīle 'vyabhicāra, iti cet, kathaṃ teṣāṃ niyāmakatvam. yasya rūpatvābhāvaḥ, na tasya cakṣurgrāhyatvam. tadvat sparśādīnām api svasvaviṣayaniyāmakatvam. tathā sparśanacakṣuṣāṃ vṛttir
... na dravyādau ...
na hi dravyasaṅkhyādikarmasu rūpatvasparśatve iṣyeta iti na syāt teṣāṃ sparśanena cakṣuṣā ca grahaṇam.
<12>
12,1 (PSV_12,1_12,8)
evaṃ tarhi yasya rūpatvam, tac cakṣuṣā grāhyam. tasmāt sparśādāv api tadvan niyāmakatvena viśeṣaḥ. evaṃ ca rūpatvādyabhāvād dravyādiṣu niyamābhāvaḥ syād iti cet,
... tathā sati // 22 //
tadabhāvād ...
avyabhicāra iti sūtravirodhaḥ. rūpatvādeḥ śabdādāv abhāvād avyabhicāra ucyate, na rūpatvāde rūpādau bhāvadvāreṇa.
12,8
yuktyāpi ca iyaṃ kalpanā nopapadyate, yasmāt
... abhāvatvād agrahasya ...
indriyāntareṇāgrahaṇaṃ hi grahaṇābhāvaḥ. sa kathaṃ rūpatvādinā kriyate. syāt tu hetvabhāvād grahaṇābhāvaḥ. tasmād rūpatvādīnāṃ niyāmakatvaṃ na yujyate.
12,12 (PSV_12,12)
yat tarhi dravyādiṣv abhedajñānaṃ dṛṣṭam, tat katham iti cet,
... anyagocaram /
cakṣuḥsparśanābhyāṃ bhinnaṃ viṣayam upalabhyānyad eva tatsahacarasamudāyaviṣayaṃ smārtam abhedajñānam utpadyate, rūpādyagrahe tadbuddhyabhāvāt. tathā viśeṣyān svair indriyair bhinnān upalabhyārthāntaravyavacchedaviṣayam abhedena sarvatra mānasaṃ jñānam upajāyate. na bhāvaguṇatvayoḥ pratyakṣam. tasyānupalakṣaṇāt pratyakṣābhimāna eṣa kutarkikānām.
12,19 (PSV_12,19_12,23)
tulyagocarateṣṭā ced ...
syād evam, viśeṣaṇaviśeṣyayos tv avaśyaṃ tulyendriyaviṣayatvam abhyupagantavyam, tadagrahe tadbuddhyabhāvād iti cet, evam sati
... aniṣṭam anuṣajyate // 23 //
12,23
yady ubhayasya tulyendriyagrāhyatvam, dravyaguṇakarmāṇy api dravyavanti iti bhāvavad dravyaṃ sārvendriyaṃ syāt. tathā ekadravyatvān na dravyaṃ bhāvaḥ, bhāvasya sārvendriyatvāt.
12,26 (PSV_12,26_13,5)
dravyavṛtteḥ bhāva ekadravyas tadvān ucyata iti cet, na, abhinnatvāt. abhinno bhāvaḥ sarvatra dravyādibhāve na pratiṣidhyate. tathā hy uktam — guṇakarmasu ca <13> bhāvān na karma na guṇa iti. yadi ca dravye vartamāna eva ekadravyaḥ, nānyatra vartamāna ekadravya iti, bhinnaḥ syāt.
yadā ca cakṣuḥpratyakṣeṇa agnim uṣṇo 'yam iti gṛhṇāti, tadā sparśo 'pi cākṣuṣaḥ
syāt. na caivam.
13,5
tasmād bhāvaguṇatvavad bhinnendriyagrāhyatve 'py abhinnaṃ dravyam iti na yujyate.
13,7 (PSV_13,7)
yady evam, bhinnendriyagrāhyatvād apy anekatvavāde
anekānto ...
dṛṣṭo hy ekendriyagrāhyatve 'pi dravyaguṇakarmaṇāṃ bhedo nīlādibhedaś ca. anantareṇāpi ca indriyeṇa grahaṇabhedān nīlādiṣu bhedo dṛṣṭaḥ. yad yadabhāve 'pi bhavati, na tasya tat kāraṇam iti nendriyabhedo 'nekatve hetur iti cet,
... 'nyathoktaṃ tan ...
bhinnendriyagrāhyatvād anekatvam uktam, naikendriyagrāhyatvād ekatvam, yato 'nekāntaḥ syāt. na cātrānekāntaḥ. na hi bhinnedriyagrāhyatvād eva anekatvam ucyate, kiṃ tarhy anekatvam eva.
13,16 (PSV_13,16_13,28)
anantareṇāpi ca indriyeṇa iti yad uktam, atra
... na sarvaṃ sādhyam ucyate /
na hi — sarvam anekam indriyabhedād ity uktam, kiṃ tarhi — yatrendriyabhedaḥ, tad anekam iti. na buddhibhedo 'py anyatve kāraṇaṃ niṣidhyate.
13,20
api ca
akṣābhede 'pi dhībhedād bhede 'bhedaḥ kuto 'nyathā // 24 //
yatra cānantareṇāpīndriyeṇa dhībhedān nānātvam ucyate, tatrendriyabhede grahaṇabhede ca ekam iti nāvakāśaḥ.
13,24
etena guṇādiṣu pratyakṣajñānam apy apoditaṃ veditavyam. tad api hi svādhārasambandhadvāreṇa catuṣṭayādisannikarṣād evotpadyate.
13,26
yathā ca na sarvatra sannikarṣāj jñānotpattiḥ, evaṃ naiyāyikapratyakṣaparīkṣāyām uktam.
13,28
evaṃ vaiśeṣikāṇāṃ pratyakṣam api sadoṣam.
<14>
2.124
<sāṅkhya>
14,1 (PSV_14,1_14,4)
kāpilānāṃ tu śrotrādivṛttiḥ pratyakṣam iṣṭam. śrotratvakcakṣurjihvāghrāṇānāṃ manasādhiṣṭhitā vṛttiḥ śabdasparśarūparasagandheṣu yathākramaṃ grahaṇe vartamānā pratyakṣaṃ pramāṇam iti.
14,4
teṣāṃ punar indriyāṇām
anavasthā ...
tair hy anindriyāntaragrāhyaviṣayatvenendriyāṇi svaviṣayaviniveśāny abhimatāni, traiguṇyotkarṣāpakarṣamātrabhedāt śabdādeḥ bhinnajātīyatvāt. ekaśabdasyāpi guṇotkarṣāpakarṣamātrabhedenānantyād grāhakam indriyam anantam abhyupeyam.
14,9 (PSV_14,9_14,14)
atha vā
... indriyaikyaṃ vā ...
atha tatra traiguṇyābhedād abhinnajātīyatve śabdaviśeṣagrāhakavat sparśādīnām api grāhakatvāt prāptam ekam evendriyam, sarvatra traiguṇyasyābhedāt. na hi traiguṇyavyatirekeṇa śabdajātir asti, yā śabda eva bhavati na sparśādau.
14,14
kathaṃ nāsti, yadā sattvādisaṃsthānabhedāt śabdādayo bhidyante. abhinnajātiśabdeṣu samānaṃ saṃsthānaṃ sparśādibhyo 'samānaṃ ca. sā jātiḥ śrotravṛtter grāhyam, tathā sparśādiṣv api. tato na yathoktadoṣaprasaṅga iti cet,
14,17 (PSV_14,17_14,20)
tathāpi cakṣuḥsparśanayoḥ samānaviṣayatvaṃ prāptam, yataḥ saṃsthānam
... dvigrāhyaṃ ...
dīrghādisaṃsthānasya cakṣuḥsparśanayor dṛṣṭatvāt svaviṣayaviniveśavyāghātaḥ.
14,20
śabdādayaś ca na śrotrādigrāhyāḥ syuḥ. kutaḥ. saṃsthānam
... na trigocaraḥ /
saṃsthānasya śrotrajihvāghrāṇāgrāhyatvadṛṣṭatvāt śabdarasagandhā na pratyakṣāḥ syuḥ.
14,24 (PSV_14,24_15,5)
saṃsthānakṛtaṃ ca jātibhedam icchataḥ saṃsthānā bahavaḥ
samānadeśā āpannā ...
ekendriyaviṣayajātyanatikrameṇa tadbhedajātibahutvād bahavaḥ saṃsthānāḥ samānadeśatvaṃ prāptāḥ.
<15>
15,1
tulyasaṃsthāneṣu ca suvarṇādi darvyalaṅkārādiṣu
... abhedo ...
saṃsthānatulyatvād āpannam ekatvaṃ suvarṇādiśabdādisattvādijātīnām. tathā ca svaviṣayavṛttyabhāvaḥ.
15,5
indriyavṛttir jātimātragrāhikā vā jātiviśiṣṭasukhādigrāhikā vā.
15,6 (PSV_15,6_15,19)
yadi jātimātragrāhikā, arthasya
... na svabhāvagṛk // 25 //
saṃsthānamātragrāhakatve śabdādīnāṃ sukhādisvabhāvāgrahaṇaṃ prasajyeta. yasmād dṛṣṭā mandaprakāśa upalabhyamānasya saṃsthānamātrasya arthasvabhāvānupalabdhiḥ. saṃsthānamātragrāhakatve
arthabhedāgraho ...
śabdāder viśeṣagrahaṇaṃ na syāt. tathā hi vīṇāśabdabherīśabdetyādibhedāgrahaṇaṃ syāt, tatra saṃsthānāntarābhāvāt.
... 'rthe vā yathā ceto vikalpikā /
svārthaviśiṣṭasya tadviśeṣasya grahaṇād manovṛttivat svaviṣaye vikalpikā syāt.
15,16
atha saṃsthānaviśiṣṭasukhādigrāhikā, tathāpi
tadavasthā ...
manovṛttivad vikalpikaivety arthaḥ.
15,19
sukhādīṃś ca pratyekaṃ samuditaṃ vā grāhikā syāt.
15,20 (PSV_15,20)
tatra na tāvat pratyekam. indriyavṛttīnāṃ svaviṣaye niveśāt śabdādi grāhyam,
... na sattvādi ...
na hi sattvādi pratyekaṃ śabdādisvabhāvam. tasmān na te śrotrādivṛttigrāhyāḥ.
... nānanyatvāt sukhārthayoḥ // 26 //
yasmāt śabdādibhyo 'nanyat sukhādi, tasmāt śabdādivat tad api grāhyam.
ananyac cen na vā kāryaṃ ...
<16>
yadi sattvādi śabdāder ananyat, abhinnaśabdādi na kāryam, sattvādi na śabdādeḥ kāraṇam. yad uktam — sattvaṃ śabdakāryaṃ praty ākhyāya śabdātmanā vyavatiṣṭhamānam ityādi, tad api virudhyeta.
16,4 (PSV_16,4_16,6)
sattvādīnāṃ vā parasparābhedaḥ śabdādi vānekam eva syāt, kāryakāraṇayor abhinnasvabhāvatvād iti vikalpārtho vāśabdaḥ.
16,6
api ca
... ananyatve 'pi na grāhyam /
yady api sukhādi śabdāder ananyat, tathāpi tatparamāṇuḥ api na grāhya iti pratyekaṃ na grāhyam, tanmātrādi vā. na ca yad indriyārthād ananyat, tat sarvam indriyārtho bhavati, kāryatvādigrahaṇe sāmānyaviṣayatvaprasaṅgāt.
16,11 (PSV_16,11_16,16)
tathā tāvan na pratyekaṃ grāhyam.
16,12
atha samuditaṃ grahaṇe, tathāpīndriyavṛttiḥ sarvā syāt
citrākārā ...
na bhinne grāhye 'bhinnākāraṃ grahaṇaṃ yuktam, tadvaśena grāhyāparicchedāt. dṛṣṭaṃ ca śabdādiṣv abhinnaṃ grahaṇam.
16,16
sukhādiviṣayatva indriyāṇām
... samārthatvaṃ ...
indriyāṇāṃ samānaviṣayatvaṃ syāt, na svaviṣaye vṛttitvam. viṣayāntare sukhādīnām abhinnajātitvāt. tena ekendriyatvaprasaṅgaḥ.
16,20 (PSV_16,20_17,6)
nanu ca saṃsthānaviśiṣṭān gṛhṇāti ity uktam iti, tathokte na yuktam uktam, yataḥ
... naikānugamadarśanam // 27 //
anekasaṃsthānabhedenaikasyāṃ rūpajātau grahaṇān naikasaṃsthānānuvṛttir dṛṣṭā. tatra saṃsthānabhedāj jātibheda iṣṭe sa evendriyānantyaprasaṅgaḥ.
16,25
atra ca ekeṣām
<17>
sāṅkhyānāṃ bheda iṣṭaś ced ...
pūrveṣāṃ kāpilānām abhimatātikramāt sāṅkhyanāśako mādhavas tv āha — naiva hi śabdādilakṣaṇebhyaḥ trikebhyaḥ sparśādilakṣaṇās trikajātayo 'bhinnāḥ, abhinnānāṃ hīndriyāntareṇa grahaṇam ayuktam. tasmāt sukhādīndriyaviṣayeṣu bhinnajātayo yadvaśena svaviṣayaviniveśatvam indriyāṇām iti.
17,6
sa cābhinnaḥ svaviśeṣeṣv iti
... akṣānantyaṃ prasajyate /
17,8 (PSV_17,8)
yadi sukhādīndriyajātiviṣayajātibhedasiddhyarthaṃ pūrvasiddhāntād atikrāntaḥ,
tadā spaṣṭatareṇa nyāyena asmābhir vyākhyeyaḥ.
ekaikarūpāḥ sarvatra pradhānam aṇavaḥ pṛthak // 28 //
sukhaduḥkhamohaśabdasparśakriyādibhedena bhinnānāṃ jātitaḥ sarvagatānāṃ paramāṇavaḥ pradhānam ity ucyante.
kāryarūpās tu lakṣyante samprayogaviśeṣataḥ /
tathā samprayogaviśeṣāt svajātyanatikrameṇa kāryarūpā indriyaviṣayatvena pratipadyante.
aṇūnāṃ tu trirūpatve kāryam ekaṃ kuto gatam // 29 //
śabde śabda iti sukhādivyatirekena yā'bhinnā buddhir utpannā bhinne 'nekasvābhāvye na yujyate. kiṃ kāraṇam.
vijātipariṇāmo hi saṃprayoge 'pi neṣyate /
trayasamprayogān naikībhāvaḥ, sāṅkhyānāṃ jātibhedāt. ekaśabdavācyās tu naikasvabhāvāḥ santi.
17,22 (PSV_17,22_18,7)
atha — yad utkaṭaṃ trikasvabhāve śabde sukhādikaṃ jighṛkṣitaṃ vā tad indriyasya viṣayaḥ syāt.
anīpsite dvirūpatve syāt kāryasyaikarūpatā // 30 //
yadi ghrāṇena śabdagrahaṇanirapekṣā buddhiḥ sukhādīnām anyatame vartate, tadā sa eva ātmaikaḥ syāt. kiṃ kāraṇam.
indriyārtho viśiṣṭo hy anekarūpe 'pi vastunaḥ /
<18>
anekarūpe hi śabdādau yasmin buddhir vartate, sa evendriyasya viṣayaḥ. sa caika eva. samānaś ca sparśādiṣu iti so 'yuktaḥ.
tasmād varaṃ prahāṇāt sāṅkhyeṣṭer ekaikarūpatā // 31 //
pūrvaprasiddhasāṅkhyadarśanād viśiṣṭataraṃ satyam eva. kāryasya jātibhedaḥ ekaikarūpāt kāraṇād utpattiḥ kalpyate. evaṃ na vijātīyakāryam ārabhate. na trikā nām ekarūpatā.
18,7
yady api śabdādigrahaṇamātra indriyavṛttiḥ pratyakṣam, tathāpi na sarvaprameyaviṣayaṃ pramāṇam. kutaḥ.
aśeṣaviṣaye vṛttipramāṇasyāvidhānataḥ /
indriyavṛttisaṃvedakasya manaso liṅgādim antareṇa pramāṇānabhidhānān nyūnatā. tadvṛttisaṃvedanaṃ pramāṇānyatame nāntarbhavati.
18,12 (PSV_18,12)
naiṣa doṣaḥ. smārtaṃ hi tad vṛttisaṃvedanaṃ kāmādivat. yathoktam — smṛtipratyakṣavyavasāyaviśeṣa iti. tasmād indriyajñānaṃ bāhye 'rthe pratyakṣam, indriyavṛttau tv anantaraṃ smārtam iti cet,
smārto nānanubhūtatvād ...
anantaraṃ manasaindriyavṛttigrāhakaḥ smārto na yuktaḥ, pūrvam ananubhūtatvāt.
... yugapad dve bhaviṣyataḥ // 32 //
indriyavyavasāyatadanubhūyamānamanasor yugapad abhivyaktir upagatā iti cet, evaṃ ca aviṣayanimitto viṣayī syāt.
sa cāpramāṇaṃ ...
sa cendriyānubhavaḥ pratyayaḥ pramāṇaṃ nokta iti vṛttāv api pramāṇāsiddheḥ saiva nyūnatā. svasaṃvedyatvāt kāmādiṣu smārta iti na doṣaḥ. smṛtipratyakṣavyavasāyaviśeṣa ity andhapadam evaitat.
18,24 (PSV_18,24)
tathā hīndriyārthe 'pi smārto na sambhavati anantaram, manasā ananubhūtatvāt. na hi manasā bāhyārthaḥ pūrvam anubhūtaḥ
... hānir vā smṛtir apy anyadarśane /
<19>
indriyavṛttimātrānubhūtatvād ananubhūte vā smārto hānir vā iti vāśabdo vikalpārthaḥ. kathaṃ hāniḥ. yadi indriyavṛttisahajo bāhye 'rthe manaso 'nubhava iṣyate, yad uktam — naikārthakāriṇor indriyayoḥ kalpane sāmarthyam asti iti, tad vyāhanyate.
19,5 (PSV_19,5_19,19)
naiṣa doṣaḥ. smārtādhikavyavasāyapradarśanārthaṃ hi sahavyavasāyakriyā pratiṣidhyate. saha tu siddha eva kiṃ bāhyeṣv artheṣv indriyamanobhyāṃ sahavyavasāyāḥ iti vyavasāye praśnaḥ, sāmprate kāle kenacid indriyeṇa yuktaṃ yadā mano bhavati iti prāg uktatvāt.
19,9
tathāpi
smṛter adhikam uktau ...
yadi smārtasya adhikoktyarthaṃ bāhyārthe manasā saha pratiṣidhyate, tathā yathā cendriyavyavasāye mano 'nuvyavasāyaṃ kurute, evaṃ mānasaṃ vyavasāyam indriyaṃ saṃvedayata ityādi tasya
... yāghāto ...
tena bāhyārthe smārtas tan nāsti.
19,16
yadi mano bāhyārthe vastuto vartate, tathāpi
... 'nyākṣaṃ apārthikam // 33 //
indriyāntarāṇāṃ bāhyārthe vṛttiḥ apārthikā prāpnoti manasā puṃso 'rthaḥ kṛta iti.
19,19
tathā viṣayasvabhāvagrahaṇāsāmarthyān na sāṅkhyapratyakṣaṃ pramāṇam.
2.125
<mīmāṃsā>
19,20 (PSV_19,20_19,22)
mīmāṃsakānāṃ tu satsamprayoge puruṣasyendriyāṇāṃ buddhijanma tat pratyakṣam iti.
19,22
tatra
sad ity asadvyudāsāya na niyogāt sa gaṃsyate /
samprayogo hi niyamāt sata evopapadyate // 34 //
asadvyudāsārthaṃ na satprayogo yuktaḥ.
pratiyogy atha nirdiṣṭo ...
<20>
atha — indriyāṇāṃ samprayoga ity uktau kena samprayoga iti cintāyāṃ pratiyogisamprayogo gamyate, tadarthaṃ sadgrahaṇam iti, tathāpi
... viśiṣṭo 'kṣasya kathyatām /
indriyasya viśiṣṭa evārthaḥ pratiyogī vaktuṃ yuktam.
20,5 (PSV_20,5)
athāpi syāt — atrātmādimanaḥsannikarṣo vaktavyaḥ. sa ca sāmānyena sadgrahaṇād ukta iti, tad apy ayuktam.
sanmātraṃ sannikarṣe nākalpyaṃ yata udāhṛtam // 35 //
sanmātrasya puruṣeṇa sannikṛṣṭatvaṃ sāmānyena siddham, yasmād asati tasyāvṛttiḥ. ye 'pi hi mṛgatṛṣṇādipratyakṣābhāsāḥ asantaḥ, na taiḥ saha kasyacit samprayogaḥ. deśaviśeṣe tu sūryopatāpād utpannā viśeṣā avyapadeśyāś cakṣurbuddhisanni karṣād vināpi tadarthena sāmārthyāt krameṇa bhrāntasya manovijñānasya kāraṇam. tato na tanniṣedhāya sadgrahaṇaṃ yuktam.
athendriye sīdati yo yasya vā syāt praśastatā /
yo yasminn indriye sīdati, anyatrāvṛtteḥ, tena tatsamprayogaḥ. yo vā yasyendriyasya praśasto yogyatvena samyag uktaḥ, tena tatsamprayoga ity uktam.
tat sīdaty anyad apy atrāñjanādeś ca praśastatā // 36 //
tad iti vacanam upanyāsārtham. antarā api rajaḥprabhṛtaya indriye sīdanti, na kevalam artha eva, indriyasya praśastāś cāñjanapādalepādayo 'pi. atas tatsamprayoge 'pi pratyakṣatā syāt.
20,20 (PSV_20,20_21,1)
naivaṃ bhaviṣyati. yathā gamanād gaur iti vacane nānyad api gacchad gauḥ syāt, tathārtha eva sadanāt san syāt, nānyat. tathā praśastasyāpi vaktavyam iti viṣama upanyāsaḥ, yataḥ
rūḍhāv evaṃvikalpe 'pi śabdo 'kṣaviṣaye na saḥ /
gośabdo gamanād gavi rūḍhaḥ. na ca evaṃ sacchrutiḥ sadanāt praśastatāyā vā indriyārthe rūḍhā. tasmād evaṃvikalpe 'pi na sacchabdo yuktaḥ.
<21>
21,1
sarvārthasamprayoge ca yad dṛṣṭaṃ rūpaśabdayoḥ // 37 //
vicchinnapṛthuvijñānaṃ tan nairantaryabādhakam /
yadi hi sarvārtheṣv indriyaprāptiḥ, yad rūpaśabdayoḥ vicchinnagrahaṇam indriyapariṇāmādhikagrahaṇaṃ ca tan na syāt, indriyanirantaragandhādiṣu tayor adarśa nāt.
21,6 (PSV_21,6)
buddhikāraṇasāmagrīm uktāṃ muktvā pramāṇataḥ // 38 //
yataḥ sā ...
vṛttikāro hy arthāntaraphalavādy āha — buddhijanmano 'nyan na dṛśyaṃ kāryam iti yato buddhijanma, tat pratyakṣam ity uktam. atra ca yathoktātmādisamprayo gāt saṃskārādivato buddhikāraṇam anyan nāsti, yat pratyakṣam eva nirdeśyam.
... atheyam eveti ...
atha vā kāraṇasāmagry eva pratyakṣam uktā,
... buddhijanmeti kiṃ punaḥ /
evaṃ — satsamprayogaḥ puruṣasyendriyāṇāṃ pratyakṣam ity alam uktaṃ syāt. tad yata utpannam iti vikalpya kiṃ buddhijanmanā.
21,16 (PSV_21,16_21,22)
kiṃ ca
arthendriyamanaḥpuṃssaṃyogaḥ saṃskāravān yadā // 39 //
buddhyutpādakasāmagry uktā pratyakṣeṇa tat katham /
sarve hi tāni samuditāni nākṣaṃ prati vartante. yo 'pi hi kalpayet — indriyārtha sannikarṣaḥ pratyakṣam iti, tasyāpi dviṣṭhatvād nendriya eva vartanīyam ity akalpaneyam.
21,22
gaur evāyam aśva evāyam iti yato yanniścayo jāyate, tat pratyakṣam iti yad uktam, tad apy ayuktam.
<22>
gotvādiyogāc cārtho gotvāditvena pramīyate // 40 //
na cendriyadhiyaḥ sāmarthyam asty artheṣu yojane /
tvanmatyā indriyadhiyo gotvamātradarśanasya tadāśrayadarśanasya ca śaktir asti, na tu tayor anusandhāne. na ca vināpi sambandhena gavādiniścayo yujyate. tasmān mānaso viśeṣaṇaviśeṣyayor abhidhānābhidheyayoś ca sarvo 'bhedopacāravikalpaḥ, nendriyadhīḥ.
22,7 (PSV_22,7_22,20)
kiṃ kāraṇam. svasaṃvedyaṃ hy anirdeśyaṃ rūpam indriyagocaraḥ.
anekadharmo 'pīndriyārtho yo 'sādhāraṇenātmanendriye 'vabhāsamānaḥ svābhāsajñānotpattihetuḥ, sa pratyātmavedya eva jñānasvāṃśavat. sa tadātmanāśakyanirdeśaḥ, nirdeśyasya sāmānyaviṣayatvāt.
22,11
atha punaḥ sāmānyākāreṇāpi so 'rtha indriyaviṣaye sati sarvathā viṣayaḥ syāt,
sarvathā nārthavijñāne sthitā pratyakṣadhīr bhavet // 41 //
pratyakṣaśabdo hi triṣu vartate pramāṇajñānaviṣayeṣu. tatra pramāṇe mukhyo 'nyayor upacāritaḥ. tatra viṣaye pratyakṣameyatvāt pratyakṣopacāraḥ. jñāne 'kṣaṃ prati vṛtteḥ pramāṇatulyatvāt pratyakṣopacāraḥ. yadi ca dhī rūpādisāmānyākārā lambanā, sendriyanirapekṣā'bhedopacārapravṛttā nākṣaparatantrā syāt.
22,17
sarvathā cārthavijñānam icchato rūpādīnāṃ guṇatvasattājñānād indriyāntaraviṣaye sañcāra ity akṣānekatvavaiyarthyam iti prāg uktam. tasmād asādhāraṇam eva viṣayasvarūpam indriyagocaraḥ.
22,20
tathā tāvad yato buddhijanma, tat pratyakṣam ayuktam.
22,21 (PSV_22,21)
buddhijanma yadīṣyeta ...
yasya buddhijanma eva pratyakṣaṃ śrūyata ity āśaṅkā, taṃ pratyudgamyottaraṃ vaktavyam. arthāntaraphalavādinā
... phalam anyan na labhyate /
kathaṃ kṛtveti cet,
buddhāv eva hi jātāyāṃ tato 'nyan na phalaṃ bhavet // 42 //
<23>
adhigamo hi phalam avasitam. sa cet pramāṇam, buddher ananyatvāt phalābhāvaḥ.
buddheś ca yadi janmānyat samavāyaḥ svakāraṇe /
sa pramāṇaṃ sa tu kuto ...
janma vaiśeṣikānāṃ phalasya svakāraṇe samavāyaḥ sattādisamavāyo vā. tatra yadi tāvat samavāyo buddhijanmeṣyate, samavāyaḥ pratyakṣaṃ prāpnoti. tasya ca nityatvād na kutaścid utpadyate. tasmād ubhayathāpi sa pramāṇaṃ na yujyate.
... 'thānanyatvam apārthakam // 43 //
yadi buddher janmānanyat, evaṃ buddhir eva pratyakṣam iti janmagrahaṇam apārthakam.
23,11 (PSV_23,11)
buddhijanmani puṃsaś ca vikṛtir yady anityatā /
yadi ca buddhijanmani pumān pūrvāvasthāṃ vikṛtya pramātṛtveneṣyate, evaṃ saty anityaḥ puṃsaḥ syāt. tac cāniṣṭam.
athāvikṛtir ātmāyaṃ pramāteti na yujyate // 44 //
avikṛtau buddhijanmani puṃso 'pramātravasthāyā aviśiṣṭaḥ pramātṛtvena na yujyate. evaṃ parābhimataṃ pratyakṣam atra pramāṇaṃ nopapadyate doṣavac ca vākyam.