0
01,01 (VN_01,01_01,04)
<namaḥ samantabhadrāya.>
01,02
nyāyavādinam api vādeṣv asadvyavasthopanyāsaiḥ śaṭhā nigṛhṇanti, tanniṣedhārtham idam ārabhyate.
01,04
asādhanāṅgavacanam adoṣodbhāvanaṃ dvayoḥ /
nigrahasthānam, anyat tu na yuktam iti neṣyate // 1 //
1
01,06 (VN_01,06_01,10)
iṣṭasyārthasya siddhiḥ sādhanam, tasya nirvartakam aṅgam, tasyāvacanaṃ tasyāṅgasyānuccāraṇaṃ vādino nigrahādhikaraṇam, tad abhyupagamyāpratibhayā tūṣṇīṃbhāvāt, sādhanāṅgasyāsamarthanād vā.
01,10
trividham eva hi liṅgam apratyakṣasya siddher aṅgam, svabhāvaḥ kāryam anupalabdhaś ca. tasya samarthanaṃ sādhyena vyāptiṃ prasādhya dharmiṇi bhāvasādhanam, <a svabhāvahetu> yathā yat sat kṛtakaṃ vā, tat sarvam anityam, yathā ghaṭādiḥ, san kṛtako vā śabda iti. atrāpi na kaścit kramaniyamaḥ, iṣṭārthasiddher ubhayatrāviśeṣāt. dharmiṇi prāk sattvaṃ prasādhya paścād api vyāptiḥ prasādhyata eva yathā san śabdaḥ kṛtako vā, yaś caivam, sa sarvo 'nityaḥ, yathā ghaṭādir iti.
<02>
02,01 (VN_02,01_02,06)
atra vyāptisādhanaṃ viparyaye bādhakapramāṇopadarśanam. yadi na sarvaṃ sat kṛtakaṃ vā pratikṣaṇavināśi syāt, akṣaṇikasya kramayaugapadyābhyām arthakriyāyogād arthakriyāsāmarthyalakṣaṇato nivṛttam ity asad eva syāt. sarvasāmarthyopākhyāvirahalakṣaṇaṃ hi nirupākhyam iti.
02,06
evaṃ sādhanasya sādhyaviparyaye bādhakapramāṇānupadarśane virodhābhāvād asya viparyaye vṛtter adarśane 'pi san kṛtako vā syān nityaś cety anivṛttir eva śaṅkāyāḥ. tato vyatirekasya sandehād anaikāntikaḥ syād dhetvābhāsaḥ. nāpy adarśanamātrād vyāvṛttiḥ, viprakṛṣṭeṣv asarvadarśino 'darśanasyābhāvāsādhanāt, arvāgdarśanena satām api keṣāṃcid arthānām adarśanāt.
02,13 (VN_02,13)
bādhakaṃ punaḥ pramāṇam, yatra kramayaugapadyāyogaḥ, na tasya kvacit sāmarthyam, asti cākṣaṇike sa iti pravartamānam asāmarthyam asallakṣaṇam ākarṣati. tena yat sat kṛtakaṃ vā tad anityam eveti sidhyati, tāvatā ca sādhanadharmamātrānvayaḥ sādhyadharmasya, svabhāvahetulakṣaṇaṃ ca siddhaṃ bhavati.
02,19 (VN_02,19_03,14)
atrāpy adarśanam apramāṇayataḥ kramayaugapadyāyo<03>gasyaivāsāmarthyena vyāptyasiddheḥ pūrvakasyāpi hetor avyāptiḥ. ihāpi punaḥ sādhanopakrame 'navasthāprasaṅga iti cet. na, abhāvasādhanasyādarśanasyāpratiṣedhāt. yad adarśanaṃ viparyayaṃ sādhayati hetoḥ sādhyaviparyaye, tad asya viruddhapratyupasthāpanād bādhakaṃ pramāṇam ucyate. evaṃ hi sa hetuḥ sādhyābhāve 'san sidhyet, yadi tatra pramāṇavatā svaviruddhena bādhyeta. anyathā tatrāsya bādhakāsiddhau saṃśayo durnivāraḥ. na ca sarvānupalabdhir bhāvasya bādhikā. tatra sāmarthyaṃ kramākramayogena vyāptaṃ siddham, prakārāntarābhāvāt. tena vyāpakadharmānupalabdhir akṣaṇike sāmarthyaṃ bādhata iti kramayaugapadyāyogasya sāmarthyābhāvena vyāptisiddher nānavasthāprasaṅgaḥ.
03,14
evaṃ svabhāvahetuprayogeṣu samarthitaṃ sādhanāṅgaṃ bhavati. tasyāsamarthanaṃ sādhanāṅgāvacanaṃ tadvādinaḥ parājayasthānam ārabdhārthāprasādhanāt, vastutaḥ samarthasya hetor upādāne 'pi sāmarthyāpratipādanāt.
b
<kāryahetu>
03,18 (VN_03,18_04,05)
kāryahetāv api sādhanāṅgasya samarthanam, yat kāryaliṅgaṃ kāraṇasya sādhanāyopādīyate, tasya tena saha kā<04>ryakāraṇabhāvaprasādhanaṃ bhāvābhāvasādhanapramāṇābhyām. yathedam asmin sati bhavati. satsv api tadanyeṣu samartheṣu taddhetuṣu tadabhāve na bhavatīti. evaṃ hy asyāsandigdhaṃ tatkāryatvaṃ samarthitaṃ bhavati.
04,05
anyathā kevalaṃ tadabhāve na bhavatīty upadarśane 'nyasyāpi tatrābhāve sandigdham asya sāmarthyam. anyat tatra samartham, tadabhāvāt tan na bhūtam. etannivṛttau punar nivṛttir yadṛcchāsaṃvādaḥ, mātṛvivāhocitadeśajanmaḥ piṇḍakharjūrasya deśāntareṣu mātṛvivāhābhāve 'bhāvavat.
04,11 (VN_04,11)
evaṃ samarthitaṃ tat tasya kāryaṃ sidhyati. siddhaṃ sat svasambhavena tatsambhavaṃ sādhayati. kāryasya kāraṇāvyabhicārāt. avyabhicāre ca svakāraṇaiḥ sarvakāryāṇāṃ sadṛśo nyāyaḥ. evam asamarthanaṃ kāryahetāv api sādhanāṅgāvacanaṃ tadvādinaḥ parājayasthānam, asamarthite tasmin kāryatvāsiddher arthāntarasya tadbhāvāpratibaddhasvabhāvasya bhāve tadbhāvaniyamābhāvād ārabdhārthāsiddheḥ, vastutaḥ kāryasyāpy upādāne tadapratipādanāt.
c
<anupalabdhihetu>
04,20 (VN_04,20_05,01)
anupalabdhāv api pratipattur upalabdhilakṣaṇaprāptasyānupalabdhisādhanaṃ samarthanam, tādṛśyā evānupalabdher asadvyavahārasiddheḥ, anupalabdhilakṣaṇaprāptasya pratipattṛpratyakṣopalabdhinivṛttāv apy abhāvāsiddheḥ.
<05>
05,01
tatropalabdhilakṣaṇaprāptiḥ svabhāvaviśeṣaḥ kāraṇāntarasākalyaṃ ca. svabhāvaviśeṣo yan na trividhena viprakarṣeṇa viprakṛṣṭam, yad anātmarūpapratibhāsavivekena pratipattṛpratyakṣapratibhāsarūpam. tādṛśaḥ satsv anyeṣūpalambhapratyayeṣu tathānupalabdho 'sadvyavahāraviṣayaḥ. tato 'nyathā sati liṅge saṃśayaḥ.
05,07 (VN_05,07_05,14)
atrāpi sarvam evaṃvidham asadvyavahāraviṣaya iti vyāptiḥ, kasyacid asato 'bhyupagame tallakṣaṇāviśeṣāt; na hy evaṃvidhasyāsattvān abhyupagame 'nyatra tasya yogaḥ. na hy evaṃvidhasya sataḥ satsv anyeṣūpalambhakāraṇeṣv anupalabdhiḥ. anupalabhyamāṇaṃ tv īdṛśaṃ nāstīty etāvanmātranimitto 'yam asadvyavahāraḥ, anyasya tannimittasyābhāvāt.
05,14
sarvasāmarthyaviveko nimittam iti cet, evam etat tasyaiva sarvasāmarthyavivekina evaṃ pratītiḥ, anyasya tatpratipattyupāyābhāvāt. tatpratipattau ca satyām asadvyavahāra itīdaṃ tannimittam ucyate.
c212
05,18 (VN_05,18_05,21)
buddhivyapadeśārthakriyābhyaḥ sadvyavahāro viparyaye cāsadvyavahāra iti cet, bhavati buddher yathoktapratibhāsāyāḥ sadvyavahāraḥ, viparyaye 'sadvyavahāraḥ.
05,21
pratyakṣāviṣaye tu syāl liṅgajāyā api kutaścit sadvyavahāraḥ. asadvyavahāras tu tadviparyaye 'naikāntikaḥ, viprakṛṣṭe 'rthe pratipattṛpratyakṣasyānyasya vā pramāṇasya nivṛttāv api saṃśayāt.
<06>
06,01 (VN_06,01)
na ca sarve buddhivyapadeśās tadbhedābhedau vā vastusattāṃ vastubhedābhedasattāṃ vā sādhayanti, asatsv api kathaṃcid atītānāgatādiṣu nānaikārthakriyākāriṣu vārtheṣu tadbhāvasthāpanāya nānaikātmābhāve 'pi nānaikarūpāṇāṃ vṛtteḥ, rājā mahāsammataḥ prabhavo rājavaṃśasya, śaṅkhaś cakravartī mahāsammatanirmitasya yūpasyotthāpayitā, śaśaviṣāṇam, rūpaṃ sanidarśanaṃ sapratigham, ghaṭaś ceti. na hi sanidarśanādiśabdā nānāvastuviṣayā ekatropasaṃhārāt.
06,10 (VN_06,10)
nānāviṣayatve 'py ekatropasaṃhāras tannimittānān tatra samavāyād iti cet, āyāse vatāyaṃ tapasvī padārthaḥ patito 'nekasambandhinam upakṛtyānekaṃ śabdam ātmani tebhyaḥ samāśaṃsan. sa yaiḥ śaktibhedair anekaṃ sambandhinam upakaroti tair evānekaṃ śabdaṃ kiṃ notthāpayati. evaṃ hy anena paraṃparānusārapariśramaḥ parihṛto bhavati. nānāśabdotthāpanāsāmarthye nānāsambandhyupakāro 'pi mā bhūt, anupakāre hi teṣāṃ tatsambandhitāpi na sidhyati.
06,19 (VN_06,19)
ghaṭa ity api ca rūpādaya eva bahava ekārthakriyākāriṇa ekaśabdavācyā bhavantu, kim arthāntarakalpanayā. bahavo 'pi hy ekārthakāriṇo bhaveyuś cakṣurādivat. tatsāmarthyasthāpanāya tatraikaśabdaniyogo 'pi syād iti yuktaṃ paśyāmaḥ. na ca niḥprayojanā lokasyārtheṣu śabdayojanā. tatra ye 'rthāḥ saha pṛthag vaikaprayojanās teṣāṃ tadbhāvasthāpanāya hy ekaśabdo niyujyate yadi, kiṃ syāt. tada<07>rthakriyāśaktisthāpanāya niyuktasya samudāyaśabdasyaikavacanavirodho 'pi nāsty eva. sahitānāṃ sā śaktir ekā na pratyekam iti samudāyaśabda ekasmin samudāye vācye ekavacanaṃ ghaṭa iti. jātiśabdeṣv arthānāṃ pratyekaṃ sahitānāṃ ca śakter nānaikā ca śaktir iti, nānaikaśaktivivakṣāyāṃ bahuvacanam ekavacanaṃ cecchāto vṛkṣā vṛkṣa iti syāt, yady eṣa niyamo bahuṣv eva bahuvacanam, ekasminn ekavacanam iti. asmākan tu sāṃketikeṣv artheṣu saṃketavaśād vṛttir ity anabhiniveśa eva.
07,10 (VN_07,10)
nāneko rūpādir ekaśabdotthāpane śakta iti cet, kiṃ vai puruṣavṛtter anapekṣāḥ śabdān arthāḥ svayam utthāpayanti, āhosvit puruṣair śabdā vyavahārārtham artheṣu niyujyante. svayam utthāpane hi bhāvaśaktir aśaktir vā cintyeta, na ca tad yuktam. puruṣais teṣāṃ niyoge yatheṣṭaṃ niyuñjīrann iti kas tatropālambhaḥ, nimittaṃ ca niyogasyoktam eva. api ca yadi na rūpādīnām ekena śabdena sambandhaḥ, katham ekenaiṣām āśrayābhimatena dravyeṇa sambandha iti kevalam ayam asadbhūtābhiniveśa eva.
07,19 (VN_07,19)
na vayam ekasambandhavirodhād ekaṃ śabdaṃ necchāmaḥ, api tv abhinnānāṃ rūpādīnāṃ ghaṭakambalādiṣu nānārthakriyaśabdavirodhāt ta ekarūpāḥ samudāyāntarāsambhāvinīm arthakriyām eva na kuryuḥ. tena tatprakāśanāyaikenāpi śabdena nocyeran. bhavatu nāma kasyacid ayaṃ vāñchā bhaveyur ekarūpā rūpādayaḥ sarvasamudāyeṣv iti. kim idaṃ parasparaviviktarūpapratibhāsādhyakṣadarśanam enām upekṣate. aniṣṭaṃ cedaṃ rūpādīnāṃ pratisamudāyaṃ svabhāvabhedopagamāt.
<08>
08,01 (VN_08,01)
yady anya eva rūpādibhyo ghaṭa iti ekaḥ syāt, kiṃ syāt. astu, pratyakṣasya sato 'rūpādirūpasya tadvivekena buddhau svarūpeṇa pratibhāsena kim āvaraṇam. pratibhāsamānāś ca vivekena pratyakṣā arthā dṛśyante 'pṛthagdeśatve 'pi gandharasādayaḥ, vātātapasparśādayaś caikendriyagrāhyatve 'pi. idam eva ca pratyakṣasya pratyakṣatvam, yad anātmarūpavivekena svarūpasya buddhau samarpaṇam. ayaṃ punar ghaṭo 'mūlyadānakrayī, yaḥ svarūpaṃ ca nopadarśayati pratyakṣatāṃ ca svīkartum icchati. etena buddhiśabdādayo 'pi vyākhyātā yadi tais tatsādhanam iṣyeta. na ca pratyakṣasyānabhibhave rūpānupalakṣaṇam, yena tatsādhanāya liṅgam ucyate. apratyakṣatve 'py apramāṇasya sattopagamo na yuktaḥ. tan na rūpādibhyo 'nyo ghaṭaḥ. evaṃ tāvan na buddhivyapadeśābhyāṃ sattāvyavahāraḥ sattābhedābhedavyavahāro vā. ata eva na tadviparyayād viparyayaḥ.
08,17 (VN_08,17_08,21)
arthakriyātas tu sattāvyavahāraḥ syāt, na sattābhedābhedavyavahāraḥ, ekasyāpy anekārthakriyādarśanāt, yathā pradīpasya vijñānavartivikārajvālāntarotpādanāni, anekasyāpi cakṣurāder ekavijñānakriyādarśanāt.
08,21
na brūmo 'rthakriyābhedamātreṇa sattābheda iti, kiṃ tarhy adṛṣṭārthakriyābhedena. yā arthakriyā yasminn adṛṣṭā punar dṛśyate sā sattābhedaṃ sādhayati, yathā mṛdy adṛṣṭā saty udakadhāraṇādyarthakriyā ghaṭe dṛśyamānā, adṛṣṭāpi tantuṣu prāvaraṇādyarthakriyā paṭe dṛśyata iti sattābhedaḥ.
<09>
09,01 (VN_09,01)
sidhyati evam arthāntaram, tathāpy avayavī na sidhyati. yathāpratyayaṃ saṃskārasantatau svabhāvabhedotpatter arthakriyābhedaḥ, araṇinirmathanāvasthābhedād ivāgneḥ sthūlakarīṣatṛṇakāṣṭhadahanaśaktibhedaḥ. tathā yathāpratyayaṃ svabhāvabhedotpattes tantvādiṣv arthakriyābhedaḥ. etena buddhivyapadeśabhedābhedau vyākhyātau.
09,07 (VN_09,07)
tatra yad uktam arthakriyātaḥ sattāvyavahārasiddhiḥ, viparyayād viparyaya iti satyam etat. sa eva tu viparyayo 'nupalabdhilakṣaṇaprāpteṣu na sidhyati. tatra punar idam anicchato 'py āyātam, yasyedaṃ sāmarthyam upalabdhilakṣaṇaprāptaṃ san nopalabhyate, so 'sadvyavahāraviṣayaḥ, sāmarthyalakṣaṇatvāt sattvasyeti. tathāpi ko 'tiśayaḥ pūrvakād asya. na hi svabhāvād arthāntaraṃ sāmarthyam, tasyopalabdhilakṣaṇaprāptasya yo 'nupalambhaḥ sa svabhāvasyaiveti pūrvakaiveyam anupalabdhiḥ. tasmād anena kvacit keṣāṃcid asadvyavahāram abhyupagacchatā 'to 'nupalambhād abhyupagantavyo na vā kvacid viśeṣābhāvāt. so 'nyatrāpi tathāvidhe 'viśiṣṭa iti so 'pi tathāstv iti vyāptiḥ: sarva evaṃvidho 'nupalabdho 'sadvyavahāraviṣaya iti.
c22
09,20 (VN_09,20)
naiva kaścit kvacit kathaṃcid anupalabdho 'py asadvyavahāraviṣaya iti cet, sarvasya sarvarūpāṇāṃ sarvadānivṛtteḥ sarvaṃ sarvatra sarvadā samupayujyeta. idaṃ ca na syāt: idam ataḥ, nāta idam, ihedam, iha nedam, idānīm idam, idānīṃ nedam, idam evam, idaṃ naivam iti, kasyacid api rūpasya kathaṃcid kvacit kadācid vivekahetor abhāvāt. ananvayavyatirekaṃ viśvaṃ syāt, bhedābhāvāt.
<10>
c222
10,01 (VN_10,01)
avasthānivṛttipravṛttibhedebhyo vyavastheti cet, nanu ta eva sarvaviṣayasyāsadvyavahārasyābhāvān na sambhavanti, yatas tebhyo vyavasthā syāt. kvacid viṣaye 'sadvyavahāropagame sa kuta iti vaktavyam. na hy anupalambhād anyo vyavacchedahetur asti, vidhipratiṣedhābhyāṃ vyavacchede sarvadānupalambhasyaiva sādhanatvāt. anupalambhād eva tadabhyupagame sa yatraivāsti sarvo 'sadvyavahāraviṣaya iti vaktavyam, viśeṣābhāvāt.
10,09 (VN_10,09)
sarvapramāṇanivṛttir anupalabdhiḥ. sā yatra so 'sadviṣaya iṣṭa iti cet, sukumāraprajño devānāṃpriyo na sahate pramāṇacintāvyavahāraparikleśaṃ yena nātrādaraṃ kṛtavān. na hy anumānādinivṛttir abhāvaṃ gamayati vyabhicārāt, na sarvapratyakṣanivṛttir asiddheḥ, nātmapratyakṣāviśeṣanivṛttir api viprakṛṣṭeṣu. tasmāt svabhāvaviśeṣo yataḥ pramāṇān niyamena sadvyavahāraṃ pratipadyate, tannivṛttis tasyāsadvyavahāraṃ sādhayati, tatsvabhāvasattāyās tatpramāṇasattayā vyāpteḥ. na copalabdhilakṣaṇaprāptasyārthasya pratyakṣād anyopalabdhir yenānumānād asyopalabdhiḥ syāt. na ca tadrūpānyathābhāvam antareṇāpratyakṣatānyathābhāve ca tad eva na syāt.
10,21 (VN_10,21_11,05)
api ca kuta idam amantrauṣadham indrajālaṃ bhāvena śikṣitam, yad ayam ajātānaṣṭarūpātiśayo 'vyavadhānādūra<11>sthānas tasyaiva tadavasthendriyāder eva puruṣasya kadācit pratyakṣo 'pratyakṣaś ca, yena kadācit asyānumānam upalabdhiḥ kadācit pratyakṣaṃ kadācid āgamaḥ, etasminn evānatiśaye 'mīṣāṃ prakārāṇāṃ virodhāt.
11,05
nānatiśaya ekātiśayanivṛttyāparātiśayotpattyā ca vyavahārabhedopagamāt. so 'tiśayas tasyātmabhūto 'nanvayo nivartamānaḥ pravartamānaś ca kathaṃ na svabhāvanānātvam ākarṣayati sukhaduḥkhavat. sānvayatve ca kā kasya pravṛttir nivṛttir veti yat kiṃcid etat.
11,10 (VN_11,10)
athavā yadi kasyacit svabhāvasya pravṛttinivṛttī svayam abhyanujñāyete, tad eva paro bruvāṇaḥ kim iti nānumanyate. tasya niranvayopajananavināśopagamād iti cet, ko 'yam anvayo nāma bhāvasya janmavināśayoḥ. śaktiḥ, sāsty eva prāg api janmano nirodhād apy ūrdhvam. tenāyaṃ nāpūrvaḥ sarvathā jāyate, na pūrvo vināśyatīti. yadi sā sarvadānatiśayā kim idānīm atiśayavad yat kṛto 'yaṃ vyavahāravibhāgaḥ. tā avasthā atiśayavatya iti cet tā avasthāḥ sā ca śaktiḥ, kim eko bhāva āhosvin nānā. ekaś cet, katham idānīm idam ekatrāvibhaktātmani niṣparyāyaṃ parasparavyāhataṃ yokṣyate: janmājanma nivṛttir anivṛttir ekatvaṃ nānātvaṃ pratyakṣatāpratyakṣatārthakriyopayogo 'nupayogaś cetyādi.
<12>
12,01 (VN_12,01_12,04)
asti paryāyo 'vasthā śaktir iti tenāvirodha iti cet, vismaraṇaśīlo devānāṃpriyaḥ prakaraṇaṃ na lakṣayati. śaktir avasthety eko bhāvo 'vibhāga iti pakṣe 'yaṃ virodha uktaḥ.
12,04
athāsty anayor vibhāgo na kaścid virodhaḥ, kevalaṃ sānvayau bhāvasya janmavināśāv iti na syāt, yasmād yasyānvayo na tasya janmavināśau yasya ca tau na tasyānvayaḥ.
12,07 (VN_12,07)
tayor abhedād adoṣa iti cet, anuttaraṃ bata, doṣasaṅkaṭam atrabhavān dṛṣṭirāgeṇa praveśyamāno 'pi nātmānaṃ cetayati. abhedo hi nāmaikyaṃ tāv iti ca bhedādhiṣṭhāno bhāviko vyavahāraḥ. nivṛttiprādurbhāvayor anivṛttiprādurbhāvau, sthitāv asthitir ityādikaṃ nānātvalakṣaṇaṃ ca kathaṃ yojyate. eṣa hi bhāvānāṃ bheda etadvirahaś cābhedo yathā sukhādiṣu śaktyavasthayoś caikātmani. anyathā bhedābhedalakṣaṇābhāvād bhedābhedayor avyavasthā syāt sarvatra.
12,16 (VN_12,16)
tadātmani prādurbhāvo 'bhedaḥ, viparyaye bhedaḥ, yathā mṛdātmani prādurbhavato ghaṭasya tasmād abhedaḥ, bhedaś ca viparyaye sukhaduḥkhayor iti, idaṃ bhedābhedalakṣaṇam, tenāvirodha iti cet, na vai mṛdātmani ghaṭasya prādurbhāvaḥ, kiṃ tarhi mṛdātmaiva kaścit ghaṭaḥ. na hy ekas trailokye mṛdātmā, prativijñaptipratibhāsabhedāt dravyasvabhāvabhedāt. evaṃ hy asyāpi sukhādiṣu caitanyeṣu ca bhedāvagamaḥ samartho bhavati, yady evaṃ bhedaḥ syāt.
<13>
13,01 (VN_13,01)
saty apy etasmin kasyacid ātmano 'nvayād aikyam iti cet, sukhādiṣv apy ayaṃ prasaṅgaś caitanyeṣu ca. na ca ghaṭādiṣv api sarvātmanānvayo 'vaiśvarūpyasahotpattyādiprasaṅgāt. na ca ghaṭaṃ mṛdātmānaṃ ca kaścid vivekenopalakṣayati, yenaivaṃ syād idam iha prādurbhūtam iti. na hy adhiṣṭhānādhiṣṭhāninor vivekenānupalakṣaṇe evaṃ bhavati. na ca śakteḥ śaktyātmani prādurbhāva iti tasyāḥ svātmano 'bhedo na syāt.
13,09 (VN_13,09)
etena pariṇāmaḥ pratyuktaḥ, yo 'pi hi kalpayet, yo yasya pariṇāmaḥ, sa tasmād abhinna iti, na hi śakter ātmāpariṇāma iti, kiṃ cedam uktaṃ bhavati pariṇāma iti. avasthitasya dravyasya dharmāntaranivṛttir dharmāntaraprādurbhāvaś ca pariṇāmaḥ. yat tad dharmāntaraṃ nivartate prādurbhavati ca, kiṃ tat tad evāvasthitaṃ dravyaṃ syāt. tato 'rthāntaraṃ vānyavikalpābhāvāt.
13,16 (VN_13,16_13,20)
yadi tat tad eva, tasyāvasthānāṃ na nivṛttiprādurbhāvāv iti kasya tāv iti vaktavyam. avasthitasya dharmāntaram iti ca na sidhyati. na hi tad eva tasyānapāśritavyapekṣābhedaṃ dharmāntaraṃ bhavati.
13,20
atha dravyād arthāntaraṃ dharmaḥ, tadā tasya nivṛttiprādurbhāvābhyāṃ na dravyasya pariṇatiḥ. na hy arthāntaragatābhyāṃ nivṛttiprādurbhāvābhyām arthāntarasya pariṇatiḥ, caitanye 'pi prasaṅgāt.
<14>
14,01 (VN_14,01_14,06)
dravyasya dharma iti ca vyapadeśo na sidhyati sambandhābhāvāt. na hi kāryakāraṇabhāvād anyo vastusambandho 'sti. na cānayoḥ kāryakāraṇabhāvaḥ, svayam atadātmano 'tatkāraṇatvāt, dharmasya dravyād arthāntarabhūtatvāt.
14,06
arthāntaratve 'pi dharmakāraṇatve dharmāntarasya kāryasyotpādanād dravyasya pariṇāma itīṣṭaṃ syāt. tad aviruddham anyasyāpi, hetuphalasantāne mṛddravyākhye pūrvakān mṛtpiṇḍadravyāt kāraṇād uttarasya ghaṭadravyasya kāryasyotpattau mṛddravyaṃ pariṇatam iti vyavahārasyopagamāt. na ca dharmasya dravyāt tattvānyatvābhyām anyo vikalpaḥ sambhavati, ubhayathāpi na pariṇāmaḥ.
14,13 (VN_14,13)
na nirvivekaṃ dravyam eva dharmaḥ, nāpi dravyād arthāntaram, kiṃ tarhi, dravyasya saṃniveśo 'vasthāntaram, yathāṅgulīnāṃ muṣṭiḥ. na hy aṅguly eva nirvivekā muṣṭiḥ, prasāritānām amuṣṭitvāt, nāpy arthāntaram, pṛthaksvabhāvenānupalabdher iti cet, na, muṣṭer aṅguliviśeṣatvāt. aṅgulya eva hi kāścin muṣṭiḥ, na sarvāḥ. na hi prasāritā aṅgulyo nirvivekasvabhāvā muṣṭyaṅgulyaḥ, avasthādvaye 'py ubhayapratipattiprasaṅgāt. ya eva hi khalu vivekaḥ svabhāvabhūtaḥ, sa eva vastubhedalakṣaṇaṃ sukhaduḥkhavat. parabhū<15>te ca vivekotpāde 'ṅgulyaḥ prasāritā evopalabhyeran, na hi svayaṃ svabhāvād acyutasyārthāntarotpāde 'nyathopalabdhiḥ, atiprasaṅgāt.
15,04 (VN_15,04)
nanūktaṃ na dravyam eva nirvivekam avasthā, nāpi dravyād arthāntaram iti. uktam idam, na punar yuktam, na hi sato vastunas tattvānyatve muktvānyaḥ prakāraḥ sambhavati, tayor vastuni parasparaparihārasthitalakṣaṇatvenaikatyāgasyāparopādānanāntarīyakatvāt. aṅgulīṣu punaḥ pratikṣaṇavināśinīṣv anyā eva prasāritāḥ, anyā muṣṭiḥ. tatra muṣṭyādiśabdā viśeṣaviṣayāḥ, aṅgulīśabdaḥ sāmānyaviṣayaḥ, bījāṅkurādiśabdavat vrīhyādiśabdavac ca. tenāṅgulyaḥ prasāritā na muṣṭiḥ.
15,13 (VN_15,13)
tad yadi prāg asad eva kāraṇe kāryaṃ bhavet, kiṃ na sarvaḥ sarvasmād bhavati. na hy asattve kaścid viśeṣa iti. nanu sarvatra sarvasya sattve 'py ayaṃ tulyo doṣaḥ. na hi sattve kaścid viśeṣaḥ. viśeṣe vā sa viśeṣas traiguṇyād bhinnaḥ syāt, tadbhāve viśeṣasyānanvayāt. sataś ca sarvātmanā niṣpannāvasthāyām iva kiṃ jāyate. sādhanavaiphalyaṃ ca, sādhyasya kasyacid abhāvāt. yasya kasyacid atiśayasya tatra kathaṃcid asata utpattau, so 'tiśayas tatrāsan kathaṃ jāyate. jātau vā sarvaḥ sarvasmāj jāyeteti tulyaḥ paryanuyogaḥ.
<16>
16,01 (VN_16,01_16,04)
nātiśayas tatra sarvathā nāsti, kathaṃcit sata eva bhāvād iti cet, yathā nāsti, sa prakāras tatrāsan kathaṃ jāyeta. na ca sarvathā sataḥ kaścij janmārtha ity uktam.
16,04
asato 'pi kāryasya kāraṇād utpāde, yo yajjananasvabhāvaḥ, tata eva tasya janma, nānyasmād iti niyamaḥ. tasyāpi sa svabhāvaniyamaḥ svahetor ity anādibhāvasvabhāvaniyamaḥ.
16,08 (VN_16,08_16,14)
api ca, yadi mṛtpiṇḍe ghaṭo 'sti, kathaṃ tadavasthāyāṃ na paścādvad upalabdhiḥ, tadarthakriyā vā. vyakter aprādurbhāvād iti cet, tasyaiva tadarthakriyādibhāve ghaṭatvāt, tadrūpasya ca prāg asattvāt, kathaṃ ghaṭo 'sti. na hi rūpāntarasya sattve rūpāntaram asti. na ca rūpapratibhāsabhede vastvabhedo yuktaḥ, atiprasaṅgāt.
16,14
tasmād ya upalabdhilakṣaṇaprāptasvabhāvo 'nupalabdhaḥ, sa nāsty eva. na hi tasya tatsvabhāvasthitāv anupalabdhiḥ, tadasthitiś cātattvaṃ. parasparasvabhāvāsthitayor iva duḥkhasukhayor iti vyāptir asadvyavahāraniścayenānupalabdhiviśeṣasya.
16,19 (VN_16,19)
tenānupalabdhyā kasyacid vyavacchedaṃ prasādhayatā tasya yathoktopalabdhilakṣaṇaprāptir upadarśanīyā. upadarśyānupalabdhinirdeśaḥ samarthanaṃ svabhāvānupalabdhau. vyāpakānupalabdhāv api dharmayor vyāpyavyāpakabhāvaṃ prasādhya vyāpakasya nivṛttiprasādhanaṃ samarthanam. kāraṇānupalabdhāv api kāryakāraṇabhāvaṃ prasādhya kāraṇasya nivṛttiprasādhanaṃ samarthanam. tadviruddhopalabdhiṣv api dvayor viruddhayor ekasya viruddhasyopadarśanaṃ samarthanam.
<17>
17,01 (VN_17,01_17,04)
evam anupalabdhau sādhanāṅgasyāsamarthanaṃ sādhanāṅgāvacanaṃ tad vādino nigrahasthānam, asamarthane tasmin sādhyāsiddheḥ.
17,04
athavā sādhyate tena pareṣām apratīto 'rtha iti sādhanaṃ trirūpahetuvacanasamudāyaḥ. tasyāṅgaṃ pakṣadharmādivacanam. tasyaikasyāpy avacanam asādhanāṅgavacanam. tad api vādino nigrahasthānaṃ tadavacane heturūpasyaivāvacanena siddher abhāvāt.
112
<asādhanāṅgavacana>
17,09 (VN_17,09_17,12)
athavā tasyaiva sādhanasya yan nāṅgaṃ pratijñopanayanigamanādi, tasyāsādhanāṅgasya sādhanavākye upādānaṃ vādino nigrahasthānam, vyarthābhidhānāt.
17,12
anvayavyatirekayor vā sādharmyavati vaidharmyavati ca sādhanaprayoga ekasyaivābhidhānena siddher bhāvāt, dvitīyasyāsāmarthyam iti tasyāpy asādhanāṅgasyābhidhānaṃ nigrahasthānaṃ vyarthābhidhānād eva.
17,16 (VN_17,16)
nanu ca viṣayopadarśanāya pratijñāvacanam asādhanāṅgam apy upadeyam eva. na, vaiyarthyāt. asaty api pratijñāvacane yathoktāt sādhanavākyād bhavaty eveṣṭārthasiddhir ity apārthakaṃ tasyopādānam. yadi ca viṣayopadarśanam antareṇa pratīter anutpattiḥ, kathaṃ na pratijñā sādhanāvayavaḥ. na hi pakṣadharmādivacanasyāpi pratītihetubhāvād anyaḥ sādhanārthaḥ. sa pratijñāvacane 'pi tulya iti kathaṃ na sādhanam.
<18>
18,01 (VN_18,01)
kevalasyāsāmarthyād asādhanatvam iti cet, tat tulyaṃ pakṣadharmavacanasyāpīti tad api na sādhanāvayavaḥ syāt. na hi pakṣadharmavacanāt kevalāt pratipatter utpattiḥ. etena saṃśayotpattiḥ pratyuktā, pakṣadharmavacanād api kevalād apradarśite sambandhe saṃśayotpatteḥ. tasmād vyartham eva sādhanavākye pratijñāvacanopādānaṃ vādino nigrahasthānam.
18,08 (VN_18,08_18,11)
athavā sādhanasya siddher yan nāṅgam asiddho viruddho 'naikāntiko vā hetvābhāsaḥ. tasyāpi vacanaṃ vādino nigrahasthānam, asamarthopādānāt.
18,11
tathā sādhyādivikalasyānanvayāpradarśitānvayāder api dṛṣṭāntābhāsasyāsādhanāṅgasya vacanam api vādino nigrahasthānam, asamarthopādānād eva. na hi tair hetoḥ sambandhaḥ śakyate pradarśayitum, apradarśanād asāmarthyam.
18,16 (VN_18,16_19,03)
athavā siddhiḥ sādhanam, tadaṅgaṃ dharmo yasyārthasya vivādāśrayasya vādaprastāvahetoḥ, sa sādhanāṅgaḥ. tadvyatirekeṇāparasyāpy ajijñāsitasya viśeṣasya śāstrāśrayavyājādibhiḥ prakṣepo ghoṣaṇaṃ ca paravyāmohanānubhāṣaṇaśaktivighātādihetoḥ. tad apy asādhanāṅgavacanaṃ <19> vādino nigrahasthānam, aprastutābhidhānāt, tathā viśeṣasahitasyārthasya prativādino 'jijñāsitatvāt. jijñāsāyām adoṣaḥ.
19,03
jijñāsitaṃ punar arthasyānyasya prasaṅgaparaṃparayā yeṣa pannādinā bahiḥ prativādinaḥ prāśnikānāṃ ca nyāyadarśinām iti. ebhiḥ kathāviccheda eva karaṇīyaḥ, na hi kaścid arthaḥ kvacit kriyamāṇaprasaṅge na prayujyate, nairātmyavādinas tu tatsādhane nṛtyagītyāder api tatra prasaṅgāt.
19,09 (VN_19,09_19,18)
yathā pratijñābhidhānapūrvakaṃ kaścit kuryāt. nāsty ātmeti vayaṃ bauddhā brūmaḥ. ke bauddhāḥ. ye buddhasya bhagavataḥ śāsanam abhyupagatāḥ. ko buddho bhagavān. yasya śāsane bhadantāśvaghoṣaḥ pravrajitaḥ. kaḥ punar bhadantāśvaghoṣaḥ. yasya rāṣṭrapālaṃ nāma nāṭakam. kīdṛśaṃ rāṣṭrapālaṃ nāma nāṭakam iti prasaṅgaṃ kṛtvā nāndyante tataḥ praviśati sūtradhāra iti paṭhen nṛtyed gāyec ca. prativādī taṃ ca sarvaprasaṅgaṃ nānukartuṃ samartha iti parājitaḥ syād iti.
19,18
sabhyaḥ sādhusammatānāṃ viduṣāṃ tattvacintāprakāraḥ. na caivaṃ prastutasya paryavasānaṃ sambhavati, aniścayaphalatvād anārambha eva vādasya.
<20>
20,01 (VN_20,01)
kathaṃ caivaṃ jayaparājayau, prativādino 'py ananubhāṣaṇasyaivaṃprakārasya prasaṅgasya vistareṇānubhāṣaṇavyājena sambhavād aniścitatvāc ca. tasmāt pratijñāvacanam eva tāvan na nyāyyam. kutaḥ punar tatrājijñāsitaviśeṣaprasaṅgopanyāsas tadvyākhyāprasaṅgavitathapralāpaś ca. sarvaś cāyaṃ prakāro durmatibhiḥ śaṭhair nyāyasāmarthyenārthapratipādane 'samarthaiḥ pravartitaḥ. yathā puruṣātiśayapūrvakāṇi tanukaraṇabhuvanādīnīti pratijñāya tanukaraṇabhuvanavyākhyāvyājena sakalavaiśeṣikaśāstrārthaghoṣaṇam, nityaḥ śabdo 'nityo veti vāde dvādaśalakṣaṇaprapañcaprakāśanaśāstrapraṇetur jaiminipratijñātatattvanityatādhikaraṇaśabdaghaṭānyatarasadvitīyo ghaṭa iti pratijñām uparacayya dvādaśalakṣaṇārthavyākhyānam. sarvo 'yaṃ durmatīnām asāmarthyapracchādanopāyaḥ, na tu satyair asty upetaḥ, tattvaparīkṣāyāṃ phalādipratisaraṇadaṇḍaprayogādīnām ayuktatvāt.
20,17 (VN_20,17_21,06)
bhavaty eva nāṭakādighoṣaṇe 'rthāntaragamanāt parājaya iti cet, anyasyāpy ajijñāsitasya kiṃ na bhavati. na hi tasyāpi kācid vivakṣitasādhyadharmasiddhau nāntarīyakatā. yathā hetupratyayapāratantryalakṣaṇasaṃskāraduḥkhatādisiddhim antareṇa nānityatāsiddhiḥ, tathāvidhas tu dharmaḥ pṛthag anukto 'pi sādhyadharme 'ntarbhāvāt pakṣīkṛta eveti na pṛthag asyopanyāso vyākhyānaṃ vā. ta<21>smād evaṃvidhasyāpi tadānīṃ prativādinājijñāsitasyārthasya pratijñāyām anyatra vopanyāso vyākhyānaṃ vārthāntaragamanān nigrahasthānam eva. tena jijñāsitadharmamātram eva sādhanāṅgaṃ vācyam. na prasaṅga upakṣeptavyaḥ, tadupakṣepe 'tiprasaṅgāt.
21,06
evam asādhanāṅgavacanaṃ vādino nigrahasthānaṃ prativādinā tathābhāve pratipādite, anyathā dvayor ekasyāpi na jayaparājayāv iti.
12
121
21,09 (VN_21,09_21,12)
adoṣodbhāvanaṃ prativādino nigrahasthānam. vādinā sādhane prayukte 'bhyupagatottarapakṣo yatra viṣaye prativādī yadā na doṣam udbhāvayati tadā parājito vaktavyaḥ.
21,12
sādhanadoṣāḥ punar nyūnatvam asiddhir anaikāntikatā vādinaḥ sādhayitum iṣṭasyārthasya viparyayasādhanam aṣṭādaśa dṛṣṭāntadoṣāś ca. teṣām anudbhāvanam apratyāyanam apratipādanaṃ prativādinaḥ parājayādhikaraṇam. tat punaḥ sādhanasya nirdoṣatvāt, sadoṣatve 'pi prativādino 'jñānāt pratipādanāsāmarthyād vā. na hi duṣṭasādhanābhidhāne 'pi vādinaḥ prativādināpratipādite doṣe parājayavyavasthāpanā yuktā, tayor eva parasparasāmarthyopaghātāpekṣayā jayaparājayavyavasthāpanāt. kevalaṃ hetvābhāsād bhūtapratipatter abhāvād apratipādakasya jayo 'pi nāsty eva. na hi tattvacintāyāṃ kaścic chalavyavahāraḥ.
<22>
22,01 (VN_22,01)
yady evaṃ kiṃ na parājayaḥ, tattvasiddhibhraṃśāt. nānirākaraṇāt. nirākaraṇaṃ hi tasyānyena parājayaḥ, na siddhyabhāvaḥ, pratiyogyanapekṣaṇāt siddhyabhāvasya, sādhanābhāve 'saty api pratiyogini bhāvāt. pratiyoginaś ca tannirākaraṇe 'sāmarthyāt parājayasyānutpatter aparājayaḥ. tasmād ayam asamarthasādhanābhidhāyy api pareṇa tathābhāve 'pratipādite 'parājito vaktavyaḥ.
22,08 (VN_22,08)
chalavyavahāre 'pi vijigīṣūṇāṃ vāda iti cet, na, durjanavipratipattyadhikāre satāṃ śāstrāpravṛtteḥ. na hi parānugrahapravṛttā mithyāpralāpārambhātmotkarṣaparapaṃsanādīn asadvyavahārān upadiśanti. na ca paravipaṃsanena lābhasatkāraślokopārjanaṃ satām ācāraḥ. nāpi tathāpravṛttebhyaḥ svahastadānena prāṇinām upatāpanaṃ satsammatānāṃ śāstrakārasabhāsadāṃ yuktam. na ca nyāyaśāstrāṇi sadbhir lābhādyupārjanāya praṇīyante. tasmān na yogavihitaḥ kaścid vijigīṣuvādo nāma. parānugrahapravṛttās tu santo vipratipannaṃ pratipādayanto nyāyam anusareyuḥ satsādhanābhidhānena bhūtadoṣodbhāvanena vā, sākṣipratyakṣaṃ tasyaivānuprabodhāya. tad eva nyāyānusaraṇaṃ satāṃ vādaḥ, ukte nyāye tattvārthī cet pratipadyeta, tadapratipattāv apy anyo na pratipadyeteti.
22,22 (VN_22,22)
tattvarakṣaṇārthaṃ sadbhir upahartavyam eva chalādi vijigīṣubhir iti cet, na, nakhacapeṭaśastraprahārādīpanādibhir apīti vaktavyam. tasmān na jyāyān ayaṃ tattvarakṣa<23>ṇopāyaḥ. sādhanaprakhyāpanaṃ satāṃ tattvarakṣaṇopāyaḥ sādhanābhāsadūṣaṇaṃ ca, tadabhāve mithyāpralāpād atra paropatāpavidhāne 'pi tattvāpratiṣṭhāpanāt. anyathāpi nyāyopavarṇane vidvatpratiṣṭhānāt. tasmāt parānugrahāya tattvakhyāpanaṃ vādino vijayaḥ, bhūtadoṣadarśanena mithyāpratipattinivartanaṃ prativādinaḥ.
122
23,07 (VN_23,07_23,11)
athavā yo na doṣaḥ sādhanasya tadbhāve 'pi vādinā sādhayitum iṣṭasyārthasya siddher vighātābhāvāt, tasyodbhāvanaṃ prativādino nigrahādhikaraṇam, mithyottarābhidhānāt.
23,11
yathā sādhyatayāniṣṭo 'pi vādino dharmaḥ, śāstropagamāt sādhya iti tadviparyāsena virodhodbhāvanam. nāsty ātmeti tava pratijñāpadayor virodha iti pratijñādoṣodbhāvanam. prayatnānantarīyakaḥ śabdo 'nityaḥ prayatnānantarīyakatvād iti hetor dharmiviśeṣatvāt pratijñārthaikadeśa ity asiddhodbhāvanam, sarvāṇi sādharmyavaidharmyasamādīni jātyuttarāṇīty evamāder doṣasyodbhāvanam adoṣodbhāvanam.
23,19 (VN_23,19_24,07)
tasya vādinā doṣābhāsatve prakhyāpite prativādī parājito vaktavyaḥ, pūrvapakṣe sādhanasya nirdoṣatvāt. doṣavati punaḥ sādhane na dvayor ekasyāpi jayaparājayau, tattvāprakhyāpanāt adoṣodbhāvanāc ca. apratipakṣāyāṃ ca pakṣasiddhau kṛtāyāṃ jetā bhavati.
<24>
24,01
tasmāj jigīṣatā svapakṣaś ca sthāpanīyaḥ parapakṣaś ca nirākartavyaḥ. nirdoṣe sādhanābhidhāne 'pi vādinaḥ prativādinā doṣābhāsa udbhāvite, dūṣaṇābhāsatvakhyāpana eva jayaparājayau, nānyathā, bhāvatas tattvābhidhāne 'pi pratipakṣanirākaraṇena tattvasya prakhyāpanāsāmarthyāt. na prativādino 'py atra, bhāvato mithyāpratipatter iti.
24,07
idaṃ nyāyyaṃ nigrahasthānalakṣaṇam uktam asmābhiḥ.
<25>
2
<nyāyamatakhaṇḍana>
25,01 (VN_25,01_25,02)
anyat tu na yuktam iti neṣyate.
25,02
yatredaṃ yathoktaṃ nigrahasthānalakṣaṇaṃ nāsti tasya nigrahasthānatvam ayuktam iti noktam asmābhiḥ.
2.1
<pratijñāhāni>
25,04 (VN_25,04_25,07)
pratidṛṣṭāntadharmābhyanujñāsvadṛṣṭānte pratijñāhānir nigrahasthānam ity atra bhāṣyakāramataṃ dūṣayitvā vārtikakāro 'yaṃ sthitapakṣam āha. tam eva brūmaḥ.
25,07
pratidṛṣṭāntasya yo dharmas taṃ yadā svadṛṣṭānte 'bhyanujānāti nigṛhīto veditavyaḥ. tatra dṛṣṭaś cāsāv ante ca vyavasthita iti dṛṣṭāntaḥ. svadṛṣṭāntaḥ svapakṣaḥ, pratidṛṣṭāntaḥ pratipakṣaḥ. pratipakṣasya dharmaṃ svapakṣe 'bhyanujānan parājitaḥ. yathānityaḥ śabda aindriyakatvād iti brūvan pratipakṣavādini sāmānyena pratyavasthite āha yadi sāmānyam aindriyakaṃ nityaṃ śabdo 'py evam astv iti eṣā pratijñāhāniḥ prākpratijñātasya śabdānityatvasya tyāgād iti.
25,16 (VN_25,16)
atropagatapratijñātyāgāt pratijñāhānau viśeṣapratiniyamaḥ kiṃ kṛto 'nena prakāreṇa pratijñāṃ tyajataḥ pratijñāhānir iti. sambhavati hy anyenāpi prakāreṇa hetudoṣodbhāvanādinā pratipakṣasādhanābhidhānena ca svapakṣaparityāgaḥ parapakṣopagamaś ca. idam eva ca pratijñāhāneḥ pradhānaṃ nimittam evaṃ pratipāditena pratijñā hātavyā hānau ca parājaya iti.
<26>
26,01 (VN_26,01_26,07)
idaṃ punar asambaddham eva sāmānyaṃ nityam aindriyakam ity ukte śabdo 'py evam astv iti. kaḥ svasthātmā svayam aindriyakatvād anityaḥ śabdo ghaṭavad iti bruvan sāmānyenopadarśanamātreṇa nityaṃ śabdaṃ pratipadyate. sāmānyasyāpi nityasyaindriyakatve 'py anitye ghaṭe darśanāt saṃśayitaḥ syāt.
26,07
jāḍyāt pratipadyetāpīti cet, tathāpi kiṃ sāmānyasyopadarśanena. evam eva nityaḥ śabda iti vaktavyaṃ jaḍasya pratipattau vicārābhāvāt.
26,10 (VN_26,10_26,14)
na ca nityasāmānyopadarśanena taddharmaṃ śabde pratipadyamāne pratipakṣadharmābhyanujñāto bhavati, anityaḥ śabda iti ca vadato nityaḥ śabda ity āñjasaḥ pratipakṣaḥ syāt, na nityaṃ sāmānyam iti.
26,14
tasmād aindriyakatvasya nityānityapakṣavṛtter vyabhicārād asādhanāṅgasyopādānān nigrahārhaḥ, na pratipakṣadharmānujñayānena prakāreṇa pratijñāhāneḥ.
2.2
<pratijñāntara>
26,17 (VN_26,17)
pratijñārthapratiṣedhe dharmavikalpāt tadarthanirdeśaḥ pratijñāntaraṃ pratijñāto 'rtho 'nityaḥ śabda aindriyakatvād ity eva, tasya hetuvyabhicāropadarśanena pratiṣedhe kṛte dharmabhedavikalpāt sāmānyaghaṭayoḥ sarvagata<27>tvāsarvagatatvadharmavikalpena pratijñāntaraṃ karoti, yathā ghaṭo 'sarvagato 'nitya eva śabdo 'py asarvagato 'nitya iti. etat pratijñāntaraṃ nāma nigrahasthānaṃ sādhanasāmarthye 'py aparijñānāt. sa hi pūrvasyā anityaḥ śabda iti pratijñāyāḥ sādhanāyottarām asarvagataḥ śabda iti pratijñām āha. taddarśanāya tadarthanirdeśa ity āha. tadarthaḥ pūrvoktasādhyasiddhyartha uttarapratijñānirdeśas tadarthanirdeśaḥ. na ca pratijñā pratijñāntarasādhane samartheti nigrahasthānam.
27,10 (VN_27,10)
atrāpi naivambruvatā pratijñāntaraṃ pūrvapratijñāsādhanāyoktaṃ bhavati, kiṃ tarhi viśeṣaṇam. aindriyakatvasya hetoḥ sāmānye vṛttyā vyabhicāra udbhāvite 'sarvagatatve saty aindriyakatvasya hetor viśeṣaṇopādāne vyabhicāraṃ pariharati. na punaḥ pratijñāntaram āha, asarvagatatvasya śabde siddhatvāt pratijñāyāś ca sādhyanirdeśalakṣaṇatvāt.
27,17 (VN_27,17)
yad apy uktaṃ pūrvapratijñāsādhanāyottarāṃ pratijñām āheti tad apy ayuktam. na hi pratijñā pratijñāsādhanāyocyamānā pratijñāntaraṃ bhavati, kiṃ tarhi hetvāder ananyatamaḥ. sādhyasādhanāyopādānāt sādhananirdeśaḥ sa <28> syān na sādhyanirdeśaḥ. udāharaṇasādharmyādeś ca hetulakṣaṇasyāsarvagatve bhāvāt pratijñālakṣaṇasya cābhāvāt, hetutvam asarvagatve prayuktaṃ na pratijñāntaratvam. atyantāsambaddhaṃ cedaṃ pratijñāṃ pratijñāsādhanāyāheti. yo hi prāk pratijñām uktvā hetūdāharaṇādikaṃ vaktuṃ jānāti, sa kiṃcid anukramaṃ sādhanasya jānāty eva hi, jānan katham avikalāntaḥkaraṇaḥ pratijñām eva pratijñāsādhanāyopādadīta. upādadatā cānena pratijñāmātreṇa siddhir iṣṭā bhavati, tataś ca na prāg api hetuṃ brūyāt.
28,10 (VN_28,10)
evaṃprakārāṇām asambaddhānāṃ parisaṃkhyātum aśakyatvāt, lakṣaṇaniyamo 'py asambaddha eva pratijñāntarābhidhāne pratijñāntaraṃ nāma nigrahasthānam iti. asambaddhābhidhānaṃ nigrahasthānam iti evaṃprakārāṇām ekam eva lakṣaṇaṃ vācyaṃ syāt. na caivaṃvidhaḥ kaścid vivādeṣu dṛṣṭapūrvo vyavahāro yena tadarthaṃ yatnaḥ kriyate. na ca bālapralāpānudiśya śāstraṃ pravartate pravṛttau ca kā niṣṭhā teṣām aniṣṭānāt. dṛśyate ca viduṣām api nātinirūpaṇād asiddhābhidhānam iti. vyavahāradarśanāt tādṛśaṃ parājayādhikaraṇaṃ vyavasthāpyate.
<29>
29,01 (VN_29,01_29,10)
tasmād ihāpi yadi nivṛttākāṅkṣe vādini paro 'naikāntikatām udbhāvayet, asādhanāṅgasyānaikāntikasyābhidhānān nigrahasthānaṃ vādinaḥ, evaṃ yadi prativādī sat sāmānyam aindriyakaṃ nityaṃ ca pramāṇena pratipādayituṃ śaknuyāt. anudiśyāpramāṇakaṃ śāstropagamaṃ pramāṇenaiṣām arthānām apratipādane na bhūtadoṣodbhāvanam iti na kaścit parājayo 'bhyupagamamātreṇa vastusiddher abhāvāt prativādinā doṣasyāpratipāditatvāt. pramāṇair asamarthitasādhanābhidhānāt tu jetāpi na bhavatīti.
29,10
anityākāṅkṣe punar vādini na kaścid doṣo viśeṣaṇābhidhānena hetoḥ samarthanopakramāt.
2.3
<pratijñāvirodha>
29,12 (VN_29,12)
pratijñāhetvor virodhaḥ pratijñāvirodhaḥ. yathā guṇavyatiriktaṃ dravyam iti pratijñā, rūpādibhyo 'rthāntarasyānupalabdher iti hetuḥ, so 'yaṃ pratijñāhetvor virodhaḥ. etenaiva pratijñāvirodho 'py ukto yatra pratijñā svavacanena virudhyate, yathā śramaṇā garbhiṇī, nāsty ātmeti vā, hetuvirodho 'pi yatra pratijñayā hetur virudhyate, yathā sarvaṃ pṛthak samūhe bhāvaśabdaprayogād iti. etena pratijñayā dṛṣṭāntavirodho 'pi vyākhyātaḥ. hetoś ca dṛṣṭāntādibhir virodhaḥ pramāṇavirodhaś ca pratijñāhetvor vakta<30>vyaḥ. parapakṣe svasiddhena gotvādinānaikāntikacodanād virodhaḥ, yaḥ parapakṣaṃ svasiddhena gotvādinā vyabhicārayati, tad viruddham uttaraṃ veditavyam. svapakṣānapekṣaṃ ca, yaś ca svapakṣānapekṣaṃ hetuṃ prayuṅkte 'nityaḥ śabda aindriyakatvād iti, tasya svasiddhasya gotvāder anityatvavirodhād viruddhaḥ. ubhayapakṣasampratipannas tv anaikāntikaḥ, yad ubhayapakṣapratipannaṃ vastu, tenānaikāntikacodaneti.
30,09 (VN_30,09_30,12)
atrāpi pratijñāyāḥ sādhanavākye prayogapratiṣedhāt tadāśrayas tatkṛto vā hetudṛṣṭāntayor na virodha iti na pratijñāvirodho nāma kiṃcit nigrahasthānam.
30,12
syād etat, asaty api pratijñāprayoge gamyamāno 'pi pratijñāhetvor virodho bhavati, yathā rūpādibhyo 'rthāntarasyānupalabdhiḥ, tad guṇavyatiriktam, nopalabhyate ca rūpādibhyo 'rthāntaraṃ dravyam ity ukte 'pi gamyata eva sādhyasādhanayor virodhaḥ; kathaṃ tato 'rthāntarasyānupalabdhis tadvyatirekaś ceti.
30,18 (VN_30,18)
satyam, syād ayaṃ virodhaḥ, yadi hetuḥ sādhyadharma<31>viparyayaṃ sādhayet. yadi hy upalabdhilakṣaṇaprāptatvenopagatasya sato dravyasya rūpādipratibhāsavivekena svapratibhāsānupalabdhiḥ, tat tadvyatirekeṇa nāstītīṣṭavyatirekaviparyayasādhanād viruddho hetur asmābhir ukta eveti bhavaty evedaṃ nigrahādhikaraṇam, yady evaṃvidhaḥ pratijñāhetvor virodha iṣṭaḥ. atha punar asyopalabdhilakṣaṇaprāptir lupyate, tadā na kaścit pratijñāhetvor virodhaḥ, vyatiriktānām api bhāvānāṃ kutaścid viprakarṣiṇāṃ tadvyatirekeṇānupalabdhāv api vyatirekasya bhāvāt.
31,10 (VN_31,10)
yad uktaṃ pratijñāyāḥ svavacanavirodhe pratijñāvirodha iti tatredam eva nigrahādhikaraṇam asādhanāṅgabhūtāyāḥ pratijñāyāḥ sādhanavākye prayogaḥ; na virodhaḥ tadadhikaraṇatvāt. yadi pratijñānapekṣo virodhaḥ syāt, syāt parājayāśrayaḥ. pratijñādhikaraṇatve punas tatprayogakṛta eva parājayo 'sya prastāvopasaṃhārāvasānatvāt. vyarthaṃ virodhodbhāvanaṃ parājitaparājayābhāvād bhasmīkṛtaprajvalanavat. ye tu kecid vicāraprasaṅgeṣv ekatra sādhye bahavo hetava ucyante, teṣāṃ vikalpena tatsādhyasādhanāya vṛtteḥ sāmarthyam anyathā dvitīyasya vaiyarthyāt. yadi hi tatrāpy ekaprayogam antareṇāparasya prayogo na sambhavet, na tadā dvitīyasya kaścit sādhanārthaḥ pratītapratipādanābhāvāt. tasmān na pratijñāyāḥ svavacanavirodho nāma kiṃcit nigrahasthānam.
<32>
32,01 (VN_32,01_32,04)
na ca nāsty ātmety atra kaścit pratijñāvirodhaḥ nāsty ātmaśabdārthasya bhāvopādānatvaniṣedhāt. śabdārthaniṣedhe hi virodhaḥ syāt. na ca svalakṣaṇaṃ śabdārtha iti.
32,04
yaḥ punaḥ pratijñayā bādhanād dhetuvirodha uktaḥ, yathā sarvaṃ pṛthak samūhe bhāvaśabdaprayogād iti, nātra pratijñāyāḥ prayogaḥ, nāpi hetor, yena virodhaḥ syāt, kiṃ tarhi pratipāditārthopadarśanenopasaṃhāravacanam. etasmāt.
32,09 (VN_32,09)
anyair eva hetubhiḥ śabdasyaikaviśeṣānabhidhānam anekārthasāmānyābhidhānaṃ ca pratipādya sarvasya śabdārthasya nānārtharūpatayaikavastuviśeṣasvabhāvatābhāvam upadarśayan śabdārtham adhikṛtya sarvaṃ pṛthag iti brūyāt. etena tadvirodhaḥ pratyuktaḥ. dṛṣṭāntopadarśanaṃ caitad anityaḥ śabdaḥ kṛtakānityatvād iti yathā. kvacid arthe vipratipattau prasiddham anekārthasāmānye śabdaprayogam upadarśya pratipāditavipratipattisthānaḥ sāmānyenopasaṃharati sarvaṃ pṛthag iti.
32,18 (VN_32,18_33,01)
yadi dṛṣṭāntaprayogaḥ kim ṛjunaiva tatprayogakrameṇa na prayukto vipratipattiviṣayaś ca kiṃ na darśita iti cet, na, samāsanirdeśāt, evam api prayogadarśanād asādhanavākyatvāc ca. ata eva na pratijñayā hetor bādhanam. na caikam eva kiṃcin nāstīti bruvāṇaḥ kaścit tatsamuccayarūpam ekaṃ samūham icchati yena virodhaḥ syāt.
<33>
33,01
yo 'pi yugapat ṣaṭkena yogād ityādinā paramāṇor bhedam āha, na tasyāpy ekaḥ samuccayarūpaḥ sādhayitum iṣṭaḥ, kiṃ tarhy abhāva eva ekānekapratiṣedhāt. ataḥ so 'pi na samūhas tasyeṣṭaḥ, na tatra śabda iti na virodhaḥ.
33,05 (VN_33,05)
na virodho 'yaṃ pūrvakāt pratijñāhetuvirodhāt bhidyate yena pṛthag ucyeta. tatra hetupratijñāyor bādhanam, iha pratijñayā hetor ity asti bheda iti cet, arthavirodhe hi hetupratijñayor bādhyabādhakabhāvaḥ syāt. sarvo 'rthavirodho dviṣv ity api parasparaṃ bādhakam ekārthasaṃnidhāv aparārthāsambhavāt. tatra hetupratijñāyoḥ pṛthag bādhodāharaṇayor na kaścid arthabhedaḥ.
33,12 (VN_33,12_33,17)
api cāyaṃ viruddho 'viruddho vā sati hetuprayoge vyadhikaraṇatvād asiddha ity asiddhatā hetor nigrahasthānam. sa khalūcyamāna evātaddharmatayā pratīto vaktuḥ parājayam ānayati. parājite tasmiṃs tadarthavirodhacintayā na kiṃcit.
33,17
api ca sarvatrāyaṃ pratijñāhetvor virodhaḥ sambhavan na dvayīṃ hetudoṣajātim atipatati viruddhatām asiddhatāṃ ceti. viruddhatā siddhe hetor dharmiṇi bhāve sādhyadharmaviparyaya eva bhāvena pratijñārthavirodhāt. asiddhatā <34> punar dharmiṇi pratijñātārthasiddhau viruddhayoḥ svabhāvayor ekatrāsambhavāt. na cānyathā virodhaḥ.
34,03 (VN_34,03)
asiddhe dharmisvabhāve 'bhihitayor hetupratijñārthayor virodhād virodhasambhava iti cet, apramāṇayoge tūbhayor dharmiṇi saṃśayaḥ. tathā sati hetor dharmiṇi bhāvasaṃśaye 'siddhataiva hetudoṣa ity asiddhaviruddhābhyām anyo na pratijñayā virodho nāma parājayahetuḥ. asiddhaviruddhe ca hetvābhāsavacanād evokta iti na pṛthak pratijñāvirodho vaktavya iti.
34,10 (VN_34,10)
ubhayāśritatvād virodhasya vivakṣāto 'nyataranirdeśa iti cet, syād etat pratijñāhetvor virodha iti pratijñāhetv āśrityobhayāśrayo bhavati. tatra yadā pratijñāvirodho vivakṣitas tadā pratijñāvirodha ity ucyate, yadā pratijñāyā hetor vā virodhas tadā viruddho hetur iti. ataḥ pratijñāvirodho hetuvirodho vety adoṣaḥ. tatra hetor udāharaṇaṃ nityaḥ śabda utpattidharmakatvād iti, pratijñāvirodhasya nāsty ātmeti, pratijñāhetvoḥ parasparaviruddhodāharaṇaṃ guṇavyatiriktam ityādi, pratijñayā hetuvirodhodāharaṇaṃ nāsty eko bhāva ityādikam iti.
34,20 (VN_34,20)
na, sarvatra hetvapekṣasya virodhasya hetvābhāsānatikramāt, yathoktaṃ prāk. anapekṣe ca kevale svataḥ pratijñāvirodhe vivakṣite pratijñāhetvor virodha iti hetugraha<35>ṇam asambaddham. na cotpattidharmakatvān nityam ity atrāpi hetuvirodho yuktaḥ, pratijñayā hi hetor bādhane hetuvirodhaḥ. iha tu hetunā pratijñā bādhyata iti pratijñāvirodho yuktaḥ, ubhayāśraye 'pi virodhe bādhyamānavivakṣayā tadvirodhavyavasthāpanāt.
35,06 (VN_35,06)
yad apy uktam etena pratijñayā dṛṣṭāntavirodhādayo 'pi vaktavyā bhaṇḍālekhyanyāyeneti tatrāpi pakṣīkṛtadharmaviparyayavati dṛṣṭānte virodhaḥ syāt. viruddhe ca dṛṣṭānte yadi pakṣadharmasya vṛttir ananyasādhāraṇā prasādhyate, viruddhas tadā hetvābhāsaḥ sādhāraṇāyām aprasādhite vā tadvṛttiniyame 'naikāntikaḥ, avṛttau vāsādhāraṇaḥ.
35,12 (VN_35,12)
viruddhadṛṣṭāntāvṛttau viparyayavṛttau ca hetor na kaścid dhetudoṣo dṛṣṭāntavirodhaś ca pratijñayeti cet, na, tad api saṃśayahetutvānativṛtteḥ. dṛṣṭāntavirodho hi pratijñāyāḥ sādharmye doṣaḥ, na vaidharmye, abhimatatvāt. sādharmyadṛṣṭānte ca viparītadharmavati vastutaḥ sādhyāvyabhicāre 'pi hetor nāvyabhicāradharmatā śakyā darśayitum iti nāpradarśitāvinābhāvasambaddhād dhetor niścayaḥ. tan na pratijñayā dṛṣṭāntavirodho hetvābhāsān ativartate.
<36>
36,01 (VN_36,01_36,12)
ubhayathāpi doṣo 'stv iti cet, na, hetudoṣasya prāk prasaṅgena parājitasya doṣāntarānapekṣaṇāt. viśeṣeṇa sādhanāvayavānukramaniyamavādina udāharaṇasādharmyaṃ hetulakṣaṇaṃ viruddhe dṛṣṭānte na sambhavatīti prāk prayuktasya hetor doṣeṇa parājaya iti nottaradṛṣṭāntāpekṣayā virodhaś cintām arhati. hetor api dṛṣṭāntavirodhe 'sādhāraṇatvaṃ viruddhatvaṃ vā vaidharmye yadi vṛttiḥ syāt.
36,08
pramāṇavirodhe tu hetoḥ, yathā na dahano 'gniḥ śaityād ityādi hy asiddho hetvābhāsaḥ.
36,10
pratijñāyāḥ pramāṇavirodhaḥ svavacanavirodhena vyākhyāta iti.
36,12
sarva ete sādhanavirodhā hetvābhāseṣv evāntarbhavantīti hetvābhāsavacanenaivoktāḥ.
36,14 (VN_36,14)
yat tu viruddham uttaraṃ parapakṣe svasiddhena gotvādinānaikāntikacodaneti, tad asambaddham eva. yadi hi svasiddhena gotvādinā parasya vyabhicārasiddhim ākāṅkṣeta, tasya tat svapakṣaviruddhaṃ nābhimatam iti virodho yujyeta. sa hi svayaṃ pratipanne gotve hetuvṛtteḥ saṃśayāno 'pratipattim ātmanas tathā khyāpayati. sa ca hetuḥ saty asati gotve 'prasādhitasādhanasāmarthyaḥ saṃśayahe<37>tutvād anaikāntika eva. prasādhite tu sāmarthye gotve 'vṛttyā hetor na saṃśaya eva sarvasaṃśayaprakārāṇāṃ parihāreṇa samarthanāt. etena svapakṣānapekṣahetuprayogasyānaikāntikatā vyākhyātā, so 'pi svābhimatanityagotvavṛttiṃ hetum anityatve bruvāṇo 'samarthitasādhanāṅgatayā saṃśayahetum evāheti. yat punar uktam ubhayapakṣasampratipannena vastunānaikāntikacodaneti, tatrāpy avaśyaṃ saṃśayahetutvamukhenaivānaikāntiko vaktavyaḥ. tad asamarthite 'nyatrāpi tulyam iti nobhayasiddhetarayor anaikāntikatvair viśeṣaḥ.
37,11 (VN_37,11)
yad apy uktam, dṛṣṭāntābhāsahetvābhāsapūrvakatvāt tadabhidhānenaivoktā iti na pṛthag nigrahasthāneṣūktā iti, tad apy avayavāntaravādino 'yuktam. yo 'vayavāntaraṃ dṛṣṭāntaṃ hetor āha, tasya na hetvābhāsoktyā dṛṣṭāntābhāsoktir vyāpyā, tadvacanena gamyamānasya tasmāt sādhanāntarābhāvaprasaṅgāt. dṛṣṭāntābhāsānāṃ hetvābhāseṣv antarbhāvād dṛṣṭāntasyāpi hetāv antarbhāva iṣṭo bhavati, tathā ca na dṛṣṭāntaḥ pṛthak sādhanāvayavaḥ syād apṛthagvṛtteḥ. yo dṛṣṭāntasādhyo 'rthas tasya hetāv antarbhāvād dhetunaiva sādhita iti na dṛṣṭāntasya pṛthak kiṃcit sāmarthyam.
<38>
38,01 (VN_38,01)
api ca na kiṃcit pūrvapakṣavādino hetvābhāsāsaṃsparṣe nyāyyaṃ nigrahasthānam astīti tatsambandhīni sarvāṇy eva hetvābhāsavacanenaivoktānīti na pṛthag vācyāni syuḥ. arthāntaragamanāder api hetor asāmarthya eva sambhavāt. na hi samarthe hetau sādhye ca siddhe 'rthāntaragamanaṃ kaścid ārabhate 'samarthasya mithyāpravṛtter iti.
2.4
<pratijñāsaṃnyāsa>
38,07 (VN_38,07_38,12)
pakṣapratiṣedhe pratijñātārthāpanayanaṃ pratijñāsaṃnyāsaḥ. yaḥ pratijñātam artham anityaḥ śabda aindriyakatvād iti sāmānyavṛttyā hetor vyabhicārapradarśanena pratiṣedhe kṛte ka evam āhānityaḥ śabda iti parityajati, tasya pratijñāsaṃnyāso nāma nigrahasthānam iti.
38,12
atrāpi yady udbhāvite 'pi hetor vyabhicāre na sa pakṣaṃ 〈parityajati〉, kiṃ na gṛhyeta. nigṛhīta eva hetvābhāsābhidhānād iti cet, kim idānīm uttarapratijñāsāṃnyāsāpekṣayā, tasya tad evādyaṃ nigrahasthānam iti kim anyair aśakyaparicchedaiḥ klībapralāpaceṣṭitair upanyastaiḥ. evaṃ hy atiprasaṅgaḥ syāt. pakṣapratiṣedhe tūṣṇīṃbhavatas tūṣṇīṃbhāvo nāma nigrahasthāna, prapalāyamānasya <39> prapalāyitvaṃ nāma nigrahasthānam ity evamādy api vācyaṃ syāt. tasmād etad apy asambaddham iti.
2.5
<hetvantara>
39,03 (VN_39,03_40,04)
aviśeṣokte hetau pratiṣiddhe viśeṣam icchato hetvantaram. nidarśanam ekaprakṛtīdaṃ vyaktaṃ parimāṇāt, mṛtpūrvakāṇāṃ śarāvaprabhṛtīnāṃ dṛṣṭaṃ parimāṇam iti. asya vyabhicāreṇa pratyavasthānaṃ nānāprākṛtīnām ekaprakṛtīnāṃ ca dṛṣṭaṃ parimāṇam iti evaṃ pratyavasthita āha ekaprakṛtisamanvayavikārāṇāṃ parimāṇadarśanāt sukhaduḥkhamohasamanvitaṃ hīdaṃ sarvaṃ vyaktaṃ parimitaṃ gṛhyate. tasya prakṛtyantararūpasamanvayābhāve saty eka<40>prakṛtikatvam iti. tad idam aviśeṣokte hetau pratiṣiddhe viśeṣaṃ bruvato hetvantaraṃ bhavati. sati ca hetvantarabhāve pūrvasya hetor asādhakatvān nigrahasthānam.
40,04
atrāpi pūrvasyaiva hetor anaikāntikasyābhidhānān nigṛhīte hetvantaracintā kvopayujyate. yadi prāksādhanavādī hetum anaikāntikam uktvā dattottarāvasaraḥ, tenaiva nigṛhyate. adattottarāvasaraḥ, hetvantarābhidhāne 'pi na nigraham arhaty avirāmāt.
2.6
<arthāntara>
40,09 (VN_40,09)
prakṛtād arthād apratibaddhārtham arthāntaram. yathoktalakṣaṇe pakṣapratipakṣaparigrahe hetutaḥ sādhyasiddhau prakṛtyāyāṃ kuryān nityaḥ śabdo 'sparśatvād iti hetuḥ, hetuś ca nāma hinoter dhātos tuśabde pratyaye kṛdantaṃ padam. padaṃ ca nāmākhyātopasarganipātā iti prastutya nāmādīni vyācaṣṭe. idam arthāntaraṃ nāma nigrahasthānam abhyupagatārthāsaṃgatatvād iti.
40,16 (VN_40,16)
nyāyyam etan nigrahasthānam, pūrvottarapakṣavādinoḥ pratipādite doṣe prakṛtaṃ parityajyāsādhanāṅgavacanam adoṣodbhāvanaṃ ca. sādhanavādino hy upanyastasādha<41>nasya samarthane kartavye tad akṛtvāparasya prasaṅgenāprasaṅgena vātannāntarīyakasyāpy abhidhānaṃ 〈parājayasthānam〉 uttaravādino 'pi doṣodbhāvanamātrād aparasyopakṣepa iti.
2.7
<nirarthaka>
41,05 (VN_41,05_41,08)
varṇakramanirdeśavan nirarthakam. yathā nityaḥ śabdo jabagaḍadaśatvāt jhabhañghaḍhadhaṣavad iti. sādhanānupādānān nigṛhyata iti.
41,08
idam apy asambaddham, na hi varṇakramanirdeśād eveṣṭārthasiddhāv ānarthakyam. yad eva kiṃcid asādhanāṅgasya vacanam, tad evānarthakaṃ sādhyasiddhyupayogino 'bhidheyasyābhāvāt niṣprayojanatvāc ceti, prakāraviśeṣopādānam asambaddham.
41,13 (VN_41,13_42,01)
vater upādānād adoṣa iti cet, syād etat, varṇakramanirdeśavad iti vatir atropāttaḥ so 'nyadāpy ananurūpaṃ gṛhnatīty adoṣa iti. na, arthāntarāder nigrahasthānasyāvacanaprasaṅgāt, evaṃ hi tā na pṛthag vācyā nirarthakenaivābhidhānāt.
<42>
42,01
na sādhyasiddhāv anarthakaṃ nirarthakam, yasya naiva kaścid arthaḥ, tan nirarthakam iṣṭam iti cet, yasya kasyacid avādino 'pi hi nirarthakābhidhāne kiṃ na nigraho nigrahanimittāviśeṣāt.
42,05 (VN_42,05_42,12)
na, tasyehāprastāvād iti cet, āyātam iha yo nirarthakaṃ bravīti, tasya tenaiva nigraha iti. tat tulyaṃ sarvasyāsādhanāṅgavādina iti. sa sarvo nirarthakābhidhāyy anenaiva nigrahasthānena nigrahārhaḥ.
42,09
na ca varṇakramanirdeśaḥ sarvatra nirarthakaḥ kvacit prakaraṇe tasyāpy arthavattvāt. tasmād atraivāsyānarthakyāt nigrahasthānatvam.
42,12
api cātyalpam idam ucyate varṇakramanirdeśo nigrahasthānam iti kapolavāditakakṣaghaṭṭitakam ity evamādīnām api vācyatvāt.
2.8
<avijñātārtha>
42,15 (VN_42,15_43,06)
parṣatprativādibhyāṃ trirabhihitam apy 〈avijñātam〉 avijñātārtham. yad vākyaṃ parṣadā prativādinā ca trirabhihitaṃ na vijñāyate śliṣṭaśabdam apratītaprayogam atidrutoccāritam ity evamādinā kāraṇena, tad avijñātārtham, asā<43>marthyasaṃvaraṇāya prayuktaṃ nigrahasthānam iti.
43,02
nedaṃ nirarthakād bhidyate. sa yadi prakṛtārthasambaddhaṃ gamakam eva kuryāt, nāsyāsāmarthyam, tatra jāḍyāt parṣadādayo na pratipadyanta iti na vidvān nigraham arhati.
43,06
parṣatprajñām aparikalpya vacanān nigrahārha eveti cet, nyāyavādino jāḍyād uktam ajānan kiṃ na prativādī nigṛhyate. jāḍyāt parṣadāder avijñātapratipādanāsāmarthya iti vijetā na syān na nigrahārhaḥ. asambaddhābhidhāne nirarthakam eveti na pṛthag avijñātārthaṃ nāma nigrahasthānam iti.
2.9
<apārthaka>
43,11 (VN_43,11_44,01)
paurvāparyāyogād apratibaddhārtham apārthakam. yatrānekasya padasya vākyasya vā paurvāparyeṇa yogo nāstīty asambaddhārthatā gṛhyate, tat samudāyārthasyāpāyād apārthakam, daśadāḍimādivākyavat.
<44>
44,01
idaṃ kila padānām asambandhād asambaddhavarṇān nirarthakāt pṛthag uktam. nanv evam asambaddhavākyam api pṛthag vācyaṃ syāt. nobhayasaṃgrahād apārthakam, nirarthakasyāpi saṃgrahaprasaṅgāt. evaṃvidhāc ca viśeṣasamāśrayāt pṛthagnigrahasthānalakṣaṇapralapane 'tiprasaṅgo 'py uktaḥ. na ca saṃgrahanirdeśe kiṃcid doṣaṃ paśyāmaḥ prabhede vā guṇāntaram iti yat kiṃcid etat.
2.10
<aprāptakāla>
44,08 (VN_44,08_44,11)
avayavaviparyāsavacanam aprāptakālam. pratijñādīnāṃ yathālakṣaṇam arthavaśāt kramaḥ, tatrāvayavānāṃ viparyayeṇābhidhānaṃ nigrahasthānam.
44,11
na, evam api siddher iti cet, na prayogāpetaśabdatulyatvāt. yathā gaur ity asya padasyārthe goṇīti prayujyamānaṃ padaṃ kakudādimantam arthaṃ pratipādyatīti. na śabdānvākhyānaṃ vyartham, anena padena gośabdam eva pratipadyate, gośabdāt kakudādimantam artham; tathā pratijñādyavayavaviparyayeṇānupūrvīṃ pratipadyate, ānupūrvyā <45> cārtham iti, tathā hi pūrvaṃ karmopādīyate tataḥ karaṇaṃ mṛtpiṇḍādikaṃ loka iti.
45,03 (VN_45,03_45,07)
tad etad unmattasyonmattasaṃvarṇanam iva prayogāpetaśabdavad etad iti. yadi goṇīśabdāt kakudādimaty arthe pratītiḥ, śabdānvākhyānaprayatnenārthaṃ na paśyāmaḥ.
45,07
goṇīśabdasyārthapratipādane 'sāmarthyāt pratipādakavyutpattyartham anvākhyānam iti cet, nanu goṇīśabdād api loke pratītir dṛṣṭā. satyaṃ dṛṣṭā, na tu sākṣād ity uktam. uktam etan na punar yuktam, strīśūdrāṇām ubhayapratīter abhāvāt. yaḥ khalūbhayaṃ vetti śabdam apaśabdaṃ ca, sa evaṃ pratipadyate. yas tu nakkaśabdaṃ mukkaśabdam eva vā vetti, na nāsāśabdam, sa katham apaśabdāc chabdaṃ pratipadya tato 'rthaṃ pratipadyeta. dṛṣṭā cānubhayavedino 'pi pratītir iti na paraṃparayā pratītiḥ.
45,16 (VN_45,16_46,06)
arthe 'samarthasya śabde 'pi pratītijananāsāmarthyāc ca. na hy arthe 'pi vācakatvaṃ nāmānyad eva tadviṣayapratītijananāt. apaśabdaś cec chabde pratītiṃ janayet, artha eva kiṃ na janayati. na hy etasyārthāt kiṃcid bhayaṃ paśyāmo yena taṃ pariharet.
<46>
46,01
akṛtasamayasya śabde 'py apratītijananāc ca. na hy ayam apaśabdaḥ śabde 'pi svabhāvataḥ pratītiṃ janayaty adarśanāt, samayata eva tu janayet. samayavaśād vartamāno 'rtha eva kiṃ na pravartate. evaṃ hi pratipattiparaṃparāpariśramaḥ parihṛto bhavati.
46,06
viparyayadarśanāc ca. śabdād artham apratipadyamānāḥ apaśabdair eva bahulaṃ vyutpadyamānā loke dṛśyante iti vyarthaṃ śabdānuśāsanam.
46,09 (VN_46,09)
na vyarthaṃ saṃskṛtaśabdavyutpattyarthatvād iti cet, ko 'yaṃ śabdānāṃ saṃskāraḥ. na hy eṣāṃ prajñābāhuśrutyādikaṃ saṃskāraṃ paśyāmaḥ, nāpy eṣām ekāntena śravyatā, nāpy arthapratyāyane kaścid atiśayaḥ. na dharmasādhanatā mithyāvṛtticodanebhyaḥ saṃskṛtebhyo 'py adharmotpatteḥ, anyebhyo 'pi viparyaye dharmotpatteḥ. śabdasya suprayogād eva svargamodanaghoṣaṇā vacanamātram. na caivaṃvidhān āgamān ādriyante yuktijñāḥ. na ca dānādidharmasādhanacodanāśūnyakevalaśabdasuprayogān narakapātam iti bruvāṇasya kasyacin mukhaṃ vakrībhavati. tasmān na saṃskṛto nāma kaścic chabdaḥ.
<47>
47,01 (VN_47,01)
śiṣṭaprayogaḥ saṃskāra iti cet, ke śiṣṭāḥ. ye viditavedyatādiguṇayuktāḥ. kaḥ punar eṣāṃ guṇotkarṣānapekṣo 'līkanirbandhaḥ, yat te 'mūn eva śabdān prayuñjate, nāparān. na cātra kaścic chabde parokṣaḥ sākṣī, yata idam evaṃ niścinumaḥ. prayuñjate nāma śiṣṭāḥ. nanv evaṃ vayaṃ guṇātiśayam apaśyantaḥ saṃskāraṃ keṣāṃcic chabdānām anumanyāmahe, tadanvākhyānayatnaṃ vā, guṇātiśayābhāvāt. vedarakṣādikaṃ cāprayojanam evātatsamayasthāyinaḥ. saty api guṇātiśaye na karaṇīya evānvākhyāne yatnaḥ tatsvabhāvasyānyato 'pi siddheḥ, prākṛtāpabhraṃśadramiḍāndhrādibhāṣāvat. na hi pratideśaṃ bhāṣāṇāṃ kiṃcil lakṣaṇam asti, atha ca sampradāyavaśāt tā lokas tathaiva pratipadyate tāsāṃ ca prayogabhraṃśam. tathā saṃskṛtānāṃ śabdānāṃ pratītir bhaviṣyatīti. jaḍapravṛttir evaiṣā, yā śabdānāṃ lakṣaṇe pravṛttiḥ.
<48>
48,01 (VN_48,01_48,05)
avayavaviparyaye 'pi yadi teṣāṃ vacanānāṃ pratītiḥ, na viparyayo nāpy arthāpratītiḥ sāmarthyāt. na hy atra kaścit samayaḥ pratyāyanāviśeṣe 'py evam evāvayavāḥ prayoktavyā iti.
48,05
sa eva teṣāṃ kramo yathāvasthitebhyo 'rthapratītir bhavatīti na viparyayāt pratītiḥ, tata ānupūrvīpratipattyā pratītir iti cet, nāpratīyamānasambandhebhya ānupūrvīpratipattiḥ. yeṣāṃ śabdānāṃ kaścit sambandho jāyate, idam iha sambadhyata iti teṣu viditasambandheṣu kaḥ kasya pūrvo 'paro vā kramaḥ, yena krameṇa vyavasthāpyeran. sambandhapratipattau sa eva teṣāṃ kramaḥ, yo yathāvasthitānāṃ sambandhaḥ pratīyate. na hi vākyeṣu padānāṃ kramaniyamaḥ kaścit, yathā rājñaḥ puruṣaḥ, puruṣo rajña iti. yāvadbhiḥ padair arthaparisamāptiḥ tadaikaṃ vākyam, yathā devadatta gām ānaya kṛṣṇām iti. atra padānāṃ yathākāmaṃ prayoge 'pi nārthapratītau viśeṣa iti kaścit kramābhiniveśaḥ.
48,18 (VN_48,18)
pratipāditaṃ ca pratijñāvacanāntareṇāpi yathārthaṃ pratītir bhaviṣyatīti. pratīyamānārthasya ca śabdasya prayoge 'tiprasaṅgaḥ. pariśiṣṭeṣu ca sambandhaṃ pradarśya <49> dharmiṇi bhāvaḥ pradarśyeta, dharmiṇi bhāvaṃ pradarśya sambandhaḥ pradarśyeteti na niyamaḥ kaścid ubhayathāpi pratītyutpatter ity uktam. apratīyamānasambandheṣu ca padeṣu na tebhya ānupūrvyā api pratītir iti nedam apārthakād bhidyata iti; nāprāptakālaṃ pṛthag vācyaṃ syād iti.
2.11
<nyūna>
49,06 (VN_49,06_49,09)
hīnam anyatamenāpy avayavena nyūnam. yasmin vākye pratijñādīnām anyatamo 'vayavo na bhavati, tad vākyaṃ hīnaṃ sādhanābhāve sādhyāsiddheḥ.
49,09
na pratijñānyūnaṃ hīnaṃ tadabhāve pratītibhāvād iti pratipāditam. hīnam eva tat nyūnatāyām api nigrahād ity aparaḥ. yaḥ pratīyamānārtham anarthakaṃ śabdaṃ prayuṅkte, sa nigraham arhet. nārthopasaṃhitasyābhidhātety asamīkṣitābhidhānam etat. ata eva ca pratijñāyā na sādhanāṅgabhāva iti.
2.12
<adhika>
49,15 (VN_49,15_49,18)
hetūdāharaṇādhikam adhikam. ekena kṛtatvād anyatarasyānarthakyam iti tad etan niyamābhyupagame veditavyam.
49,18
yatraikasādhanavākyaprayogapūrvako vicāraḥ, tatrādhikābhidhānam anarthakam iti nigrahasthānam. prapañcakathāyāṃ tu na kaścid doṣo niyamābhāvād iti.
<50>
2.13
<punarukta>
50,01 (VN_50,01_50,05)
śabdārthayoḥ punarvacanaṃ punaruktam anyatrānuvādāt. śabdapunaruktam anityaḥ śabdo 'nityaḥ śabda iti. arthapunaruktam anityaḥ śabdo nirodhadharmako dhvāna iti.
50,05
atra na śabdapunaruktaṃ pṛthag vācyam arthapunaruktavacanenaiva gatatvāt. na hy arthabhede śabdasāmye 'pi kaścid doṣaḥ, yathā
hasati hasati svāminy uccai rudaty atiroditi /
kṛtaparikaraṃ svedodgāraṃ pradhāvati dhāvati /
guṇasamuditaṃ doṣāpetaṃ praṇindati nindati /
dhanalavaparikrītaṃ yantraṃ pranṛtyati nṛtyati // 2 //
yathā vā yad yasmin bhavati bhavati, na bhavati na bhavati, tat tasya kāryam, itarat kāraṇam iti.
50,14 (VN_50,14)
gamyamānārthaṃ punarvacanam api punaruktaṃ niyatapadaprayoge sādhanavākye yathā pratijñāvacanam iti. arthapunaruktenaiva gatārthatvāt na pṛthag vācyam. ayam api niyatasādhanavākya eva doṣo vaktavyaḥ, na vistarakathāyām, vyācakṣāṇo hi kadācid asamyakśravaṇapratipattiśaṅkayā sākṣiprabhṛtīnāṃ punaḥ punar brūyāt, api na tatra kiṃcic chalam.
50,21 (VN_50,21_51,06)
nāviṣayatvād iti cet, nāyaṃ gurur na śiṣya iti na yatna<51>taḥ pratipādanīyaḥ, yena punaḥ punar ucyata iti punarvacane nigraha eveti cet, na, sākṣiṇāṃ yatnena pratipādyatvāt, tadapratipādane doṣābhidhānāt, pratipādyasya śiṣyatvāt, vijigīṣuvādapratiṣedhatvāt, trirabhidhānavacanāt, punarvacanaprasaṅge samayaniyamābhāvāc ca.
51,06
na cedam adhikād bhidyata iti na pṛthag vācyam. viniyatapadaprayoge hi sādhanavākye ādhikyadoṣa iti punarvacane 'pi gatārthasyādhikyam eva padasyeti.
51,09 (VN_51,09_52,01)
prapañcakathāyām apy akathitaikārthasādhanādhikaraṇāyāṃ nānārthasādhanepsāyāṃ nānāsādhanepsāyāṃ vā śrotur hetvādibāhulasya punarvacanasyādoṣatvāt pratītapratyayābhāvād dhetvādibāhulyaṃ vacanabāhulyaṃ ca sādhanadoṣa ity ādhikyapunarvacanayos tulyadoṣa iti saṃgrahavacanaṃ nyāyyam, doṣābhāvād eva guṇābhāvāt, evaṃprakārāṇāṃ bhedānāṃ vacane cātiprasaṅgād ity uktam. paryāyaśabdakalpo hy aparo hetur ekahetupratipādite viṣaye vartamānaḥ pratipādyasya viśeṣābhāvāt. arthaḥ punaḥpratipādanān na bhidyate.
<52>
52,01
yat punar uktam, anuvāde tv apunaruktaṃ śabdābhyāsād arthaviśeṣopapatteḥ, yathā hetvapadeśāt pratijñāyāḥ punarvacanaṃ nigamanam iti, pratijñāyā eva gamyamānārthāyā vacanaṃ punarvacanam, kiṃ punar asyāḥ punarvacanam ity ayuktaṃ nigamanam.
2.14
<ananubhāṣaṇa>
52,06 (VN_52,06_52,11)
vijñātasya parṣadā trirabhihitasyāpratyuccāraṇam ananubhāṣaṇam. vijñātavākyārthasya parṣadā prativādinā trirabhihitasya yad apratyuccāraṇam, tad ananubhāṣaṇaṃ nāma nigrahasthānam. apratyuccārayan kimāśrayaṃ parapakṣapratiṣedhaṃ kuryād iti.
52,11
uttareṇāvasānān nedaṃ nigrahasthānam iti cet, syād etat, uttareṇa guṇadoṣavatā mūḍhāmūḍhatvaṃ gamyata iti kiṃ punaruccāritena. asti hi kaścid uttare samartho na pratyuccāraṇe, nāsau tāvatā nigraham arhed iti.
52,15 (VN_52,15)
na, uttaraviṣayāparijñānāt. yady ayaṃ na pratyuccārayati, nirviṣayam uttaraṃ prasajyeta. athottaraṃ bravīti, kathaṃ noccārayati. tad idaṃ vyāhatam ucyate, noccā<53>rayaty uttaraṃ ca bravītīti. apratijñānāc ca. na cedaṃ pratijñāyate, pūrvaṃ sarvam uccārayitavyam, paścād uttaram abhidhātavyam iti, api tu yathākathaṃcid uttaraṃ vācyam, uttaraṃ cāśrayābhāve 'yuktam iti, yuktam apratyuccāraṇaṃ nigrahasthānam iti.
53,06 (VN_53,06)
yadi nāma vādī svasādhanārthavivaraṇavyājena prasaṅgād aparāparaṃ ghoṣayet, vivādāspadaṃ ca jijñāsitam arthamātram uktvā pratijñādiṣv arthaviśeṣaparaṃparayāparān arthān upakṣipya kathāṃ vistārayet, tac ca sarvaṃ yadā nānuvaktuṃ śaknuyāt, kas tasya vivādāśrayārthamātrottaravacane sāmarthyavighātaḥ, yena vādivacanānanubhāṣaṇaṃ nigrahasthānam ucyate. tasmād sarvāṃ vādikathām ananubhāṣamāṇo nottare 'samarthaḥ.
53,14 (VN_53,14^1) (VN_53,14^2)
yadvacananāntarīyakā jijñāsitārthasiddhiḥ yathā pakṣadharmatāvyāptiprasādhanamātraṃ na tatrāpi prasaṅgāntaropakṣepaḥ, tad avaśyaṃ sādhanāṅgaviṣayatvād dūṣaṇenopadarśyata eva. tatrāpi na sarvaṃ prāg anukrameṇoccāritavyam, paścād dūṣaṇaṃ vācyaṃ dviruccāraṇaprasaṅgāt. dū<54>ṣaṇaviṣayopadarśanārthe 'nubhāṣaṇe vādivacanānukramaghoṣaṇaṃ vyartham iti, na kāryam eva. dūṣayatāsyāyaṃ doṣa iti nāntarīyatvāt pratidoṣavacanaṃ viṣayopadarśanaṃ kriyata eva. na hi sarvaviṣayopadarśanaṃ kṛtvā yugapad doṣaḥ śakyate 'bhidhātum, pratyarthaṃ doṣabhedāt. tasmād yaṃ padārthaṃ dūṣayati, sa eva taddūṣaṇaviṣayas tadā pradarśanīyo nāparaḥ, taddūṣaṇe 'paropadarśanasyāsambhavāt. tasmin dūṣite punar anyo 'rtho 'paradoṣaviṣaya ity ayam anubhāṣaṇe dūṣaṇe ca nyāyaḥ. sakṛtsarvānubhāṣaṇe 'pi doṣavacanakāle punar viṣayaḥ pradarśanīya eva, apradarśite doṣasya vaktum aśakyatvāt. tathā ca dviranubhāṣaṇaṃ kṛtaṃ syāt. tatra prathamaṃ sarvānukramānubhāṣaṇaṃ niṣprayojanam. dūṣaṇavādinā dūṣaṇe vaktavye yan na tatropayujyate, tasyābhidhānam adoṣodbhāvanaṃ dviruktiś ceti sakṛtsarvānubhāṣaṇaṃ parājayādhikaraṇaṃ vācyam.
54,16 (VN_54,16)
tathāstv iti cet, syād etat, uktam etad arthāntaraṃ nigrahasthānam iti. tatra sādhane yataḥ kutaścit prasaṅgādinānāntarīyakābhidhānaṃ vādino 'rthāntaragamanam eveti sa nigrahārhaḥ. na kaścit tatkathitakriyamāṇaprasaṅgo na prasajyate. nāpi tat tasyānubhāṣaṇīyam, na cedam apy asmābhir anujñāyate, sarvaṃ prāk sakṛd vaktavyaṃ paścād dūṣaṇam iti, kiṃ tu dūṣayatāvaśyaṃ viṣayo darśanīyo 'nyathā dūṣaṇāvṛtter iti.
<55>
55,01 (VN_55,01)
evaṃ tarhi nānanubhāṣaṇaṃ pṛthag nigrahasthānaṃ vācyam apratibhayā gatatvāt, uttarasya hy apratipattir apratibhā. na cottaraviṣayam apradarśayann uttaraṃ pratipattuṃ samarthaḥ. na hy anākṣiptānuttarapratipattikam ananubhāṣaṇam. tenānanubhāṣaṇasya vyāpikāyām apratibhāyāṃ vihitaṃ nigrahasthānatvam ananubhāṣaṇe labdham eva, gavi vihitam iva sāsnādimattvaṃ bāhuleye 'pi. tasmād apratibhaiva nigrahādhikaraṇatvena vācyā, nānanubhāṣaṇam.
55,10 (VN_55,10)
kaś cāyaṃ samayaniyamas trirabhihitasyānanubhāṣaṇam iti. yadi tāvat parapratipādanārthā pravṛttiḥ, kiṃ trir abhidhīyeta. tathā tathā sa grāhaṇīyaḥ, yathāsya pratipattir bhavati. atha paropatāpanārthā, tadāpi kiṃ trir abhidhīyate, sākṣiṇāṃ karṇe nivedya prativādī kaṣṭāpratītadrutasaṃkṣiptādibhir upadrotavyaḥ, yathottarapratipatti<56>vimūḍhas tūṣṇīṃbhavati. na hi paropatāpanakrame kaścin nyāyaḥ, yena kaṣṭāpratītaprayogadrutoccāritāni nivāryante trirabhidhānaṃ vā vidhīyate. na ca paropatāpāya santaḥ pravartante śāstrāṇi vā praṇīyante ity ado vaktavyam. tasmāt tāvad vaktavyam, yāvad anena na gṛhītam, na trir eva. agrahaṇasāmarthye prāg eva paricchinnasāmarthyena parihartavyaḥ parān anupratibodhyeti.
2.15
<ajñāna>
56,08 (VN_56,08_56,11)
avijñātaṃ cājñānam. vijñātaṃ parṣadā prativādinā yad avijñātam, tad ajñānaṃ nāma nigrahasthānam. arthe khalv avijñāte na tasya pratiṣedhaṃ brūyād iti.
56,11
etad apy ananubhāṣaṇavad apratibhayaiva gamyatvād avācyam. yathānanubhāṣaṇe 'pradarśitaviṣayatvād uttarapratipattir aśakyety anuttarapratipattyaiva nigrahasthānatvam uttaraviṣayapradarśanaprasaṅgam antareṇānubhāṣaṇasya vaiyarthyāt, tathājñāne 'py uttarāpratipattyaiva nigrahasthānatvam, ajānānaḥ katham uttaram uttaravi<57>ṣayaṃ cottaraṃ brūyād iti viṣayājñānam uttarājñānaṃ ca nigrahasthānam, anyathāpratibhāyā nirviṣayatvāt. anavadhāritārtho hi nānubhāṣet. ananubhāṣamāṇo viṣayam apradarśyottaraṃ pratipattuṃ na śaknuyād ity uttaraṃ na pratipadyeta jñātottaratadviṣayasyottarāpratipatter asambhavāt. ubhayam etad uttarāpratipatteḥ kāraṇam iti.
57,07 (VN_57,07_57,10)
tadabhāve pratipattir bhavaty eveti tayoḥ pṛthag vacane 'pratibhāyāḥ ko viṣaya iti vaktavyam, nirviṣayatvād avācyaiva syāt.
57,10
nottarājñānam ajñānaṃ kiṃ tarhi viṣayājñānam, ajñāte hi viṣaye uttarājñānāt tan na pratipadyetety asti viṣayo 'pratibhāyā iti cet, evaṃ tarhy ananubhāṣaṇaṃ nirviṣayam, ajñānenākṣepāt. na hi viṣayaṃ samyak pratipadyamānaḥ kaścin nānubhāṣeteti nānanubhāṣaṇaṃ pṛthag vācyam. uttarājñānasya cākṣepāt. viṣayājñānenottarājñānam apy ākṣiptam eva. na hi viṣayam ajānann uttaraṃ jānātīti naivāpratibhāyā viṣayo 'sti.
<58>
58,01 (VN_58,01_58,09)
jñāte 'pi viṣaye punar uttarājñānam apratibhāyā viṣaya iti cet, evaṃ tarhi viṣayottarājñānayor api prabhedān nigrahasthānāntarāṇi vācyāni. yathājñānasya viṣayājñānam uttarājñānam iti prabhedād asaty api guṇātiśaye nigrahasthānāntaravyavasthā kriyate, tathājñānayor api sarvājñānārdhājñānam ityādiprabhedān nigrahasthānāntarāṇi kiṃ nocyante. na cobhayasyāpy ajñānasya saṃgrahavacane kaścid doṣaḥ, guṇas tu syād iti saṃgrahavacanaṃ nyāyyam.
58,09
tasmād ananubhāṣaṇajñānayor apratibhāviṣayatvān na pṛthagvacanam. api ca na pūrvottaravādino hetvābhāsāpratibhābhyām anyan nigrahasthānaṃ nyāyyam asti tadubhayavacanenaiva sarvam uktam iti. tadubhayākṣipteṣu prabhedeṣu guṇātiśayam antareṇa vacanāder atiprasaṅgād vyarthaḥ prapañca iti.
2.16
<apratibhā>
58,15 (VN_58,15_58,17)
uttarasyāpratipattir apratibhā. parapakṣapratiṣedha uttaraṃ yadā na pratipadyate, tadā nigṛhīto vaktavyaḥ.
58,17
sādhanavacanānantaraṃ prativiṣayam uttare vyarthaṃ tadajñānakramaghoṣaṇaślokapāṭhādinā kālaṃ gamayan kartavyāpratipattyā nigrahārha iti nyāyyaṃ nigrahasthānam iti.
<59>
2.17
<vikṣepa>
59,01 (VN_59,01)
kāryavyāsaṅgāt kathāvicchedo vikṣepaḥ. yat kiṃcit kartavyaṃ vyāsajya kathāṃ vicchinatti, idaṃ me karaṇīyaṃ parihīyate, asminn avasite paścāt kariṣyāmi, pratiśyāyakalā me kaṇṭhaṃ kṣiṇoty evamādinā kathāṃ vicchinatti, sa vikṣepo nāma nigrahasthānam. ekataranigrahāntāyāṃ kathāyāṃ svayam eva kathāntaṃ pratipadyata iti.
59,07 (VN_59,07)
idam apy yadi pūrvapakṣavādī kuryād vyājopakṣepamātreṇa, na punar bhūtasya tathāvidhakathoparodhinaḥ kāryasya bhāve, tasya svasādhanāsāmarthyaparicchedād eva vikṣepaḥ syāt. tathā cedam arthāntaragamana evāntarbhaved asamarthasādhanābhidhānād dhetvābhāseṣu vā. prakṛtasādhanāsambaddhapratipatteś ca nirarthakāpārthakābhyāṃ na bhidyate. atiprasaṅgaś caivaṃprakārāṇām asa<60>mbaddhasādhanavākyapratipattibhedānāṃ pṛthagnigrahasthānavyavasthāpane proktaḥ. athottarapakṣavādy evaṃ vikṣipet, tasyāpi sādhanānantaram uttare pratipattavye tadapratipattyā vikṣepapratipattir apratibhāyām arthāntare vāntarbhavati.
60,06 (VN_60,06)
nanu nāvaśyaṃ sādhanadūṣaṇābhyām eva sarvasya pratipattiḥ, yena sarvā vādiprativādinor nāsamyakpratipattir hetvābhāseṣv apratibhāyāṃ vāntarbhavet. bhavati hy anibaddhenāpi kathāprapañcena vivāda iti, na, asambhavāt. ekatrādhikaraṇe viruddhābhyupagamayor vivādaḥ syāt, aviruddhābhyupagamayor anabhyupagamayor vā vivādābhāvāt. tatrāvaśyam ekasya prāgvacanapravṛttiḥ, yugapatpravṛttau parasparavacanaśravaṇāvadhāraṇottarāṇām asambhavena pravṛttivaiphalyāt svasthātmanām apravṛtteḥ. tena ca svopagamopanyāse 'vaśyaṃ sādhanaṃ vaktavyam, anyathā pareṣām apratipatteḥ, apareṇa ca tatsambandhi dūṣaṇam. ubhayor asamyakpratipattau hetvābhāsāpratibhayoḥ prasaṅga iti. sarvo nyāyapravṛttaḥ pūrvottarapakṣo<61>panyāso dvayaṃ nātipatati. etenaiva vitaṇḍā pratyuktābhyupagamābhāve vivādābhāvāt.
61,03 (VN_61,03)
yadā tarhy abhyupagamya vādaṃ viphalatayā na kiṃcid vakti, anyad vā yat kiṃcit pralapati, tadā kathaṃ hetvābhāsāntarbhāvaḥ. asamarthitasādhanābhidhāna evam uktam, anabhidhānānyābhidhānayor api parājaya evety uktam abhyupagamya vādam asādhanāṅgavacanāt. etenādhikasya punaruktasya ca pratijñāder vacanasya ca nigrahasthānatvaṃ vyākhyātam, tad api hi pratipāditārthaviparyayatvāt sādhanasāmarthyānabhidhānam. apratītapratyayatayā lakṣaṇāt sādhanasyāsādhanāṅgavacanam iti nigrahasthānam iti.
2.18
<matānujñā>
61,13 (VN_61,13_62,01)
svapakṣadoṣābhyupagamāt parapakṣe doṣaprasaṅgo matānujñā. yaḥ pareṇa coditaṃ doṣam anuddhṛtya, bhavato 'py ayaṃ doṣa iti bravīti, yathā bhavāṃś cauraḥ puruṣatvād ity ukte sa taṃ pratibrūyāt, bhavān apīti, sa svapakṣe doṣābhyupagamāt parapakṣe taṃ doṣaṃ prasañjayan paramatam anujānātīti matānujñā nigrahasthānam iti.
<62>
62,01
atrāpi yadi puruṣatvāc cauro bhavān api syāt, na ca bhavatātmaivam iṣṭaḥ, tasmān nāyaṃ cauryahetur iti yady ayam abhiprāyaḥ, tadā na kaścid doṣaḥ, anabhimate tadātmani cauratvena hetudarśanena dūṣaṇāt.
62,05 (VN_62,05)
prasaṅgam antareṇāñjasenaiva kiṃ na vyabhicārita iti cet, yat kiṃcid etat, santi hy evaṃprakārā api vyavahārā loka iti. atha tad upakṣepam abhyupagacchaty eva, tadāpy asāv uttarāpratipattyaiva tatsādhane nigrahārhaḥ, nāparatra svadoṣopakṣepāt, tatsādhananirdoṣatāyāṃ hi tadabhyupagama evottarāpratipattir iti tāvataiva pūrvam āpannanigrahasya paradoṣopakṣepasyānapekṣaṇīyatvād iti.
2.19
<paryanuyojyopekṣaṇa>
62,12 (VN_62,12_63,01)
nigrahaprāptasyānigrahaḥ paryanuyojyopekṣaṇam. paryanuyojyo nāma nigrahopapattyā codanīyaḥ, tasyopekṣaṇaṃ nigrahaprāpto 'sīty ananuyogaḥ. etac ca kasya parājaya ity anuyuktayā parṣadā vaktavyam, na khalu nigrahaprāptaḥ svakaupīnaṃ vivṛṇuyād iti.
<63>
63,01
atrāpi yadi sādhanavādinaṃ nigrahaprāptam uttaravādī na paryanuyuṅkte, apratibhaivāsyottarāpratipatter iti na paryanuyojyopekṣaṇaṃ pṛthag nigrahasthānam. nyāyacintāyāṃ punar na dvayor ekasyāpy atra jayaparājayau, sādhanābhāsenārthāpratipādanād bhūtadoṣānabhidhānāc ca. atha kaṃcid doṣam udbhāvayati, kaṃcin na, na tadā nigraham arhaty uttarapratipatteḥ.
63,08 (VN_63,08)
arhaty eva, sarvasya sato doṣasyānudbhāvanād iti cet, na santa iti kṛtvā sarve doṣā avaśyaṃ vaktavyā avacane vā nigrahaḥ, ekenāpi tatsādhanavighātāt, ekasādhanavacanavat. yathaikasyārthāsyānekasādhanasadbhāve 'py ekenaiva tatsiddher na sarvopādānam iti na doṣam udbhāvayann evāparasyānudbhāvanān nigrahārhaḥ.
<64>
64,01 (VN_64,01)
atha pūrvapakṣavādy uttarapakṣavādinaṃ nigrahaprāptaṃ na nigṛhṇāti, tadā tayor nyāyena naikasyāpi pūrvavaj jayaparājayau. doṣābhāsaṃ brūvānam uttaravādinaṃ svasādhanād anutsārayato 'samarthitasādhanāṅgatvān na jayo vādinaḥ, sarvadoṣāsambhavapradarśanena sādhanāṅgasamarthanāt. nāpy uttaravādino bhūtadoṣāpratipādanāt. tasmād evam api na paryanuyojyopekṣaṇaṃ nāma parājayādhikaraṇam iti.
2.20
<niranuyojyānuyoga>
64,09 (VN_64,09_64,12)
asthāne nigrahasthānānuyogo niranuyojyānuyogaḥ. nigrahasthānalakṣaṇasya mithyāvasāyād anigrahasthāne nigṛhīto 'sīti bruvan niranuyojyānuyogān nigṛhīto vaktavyaḥ.
64,12
atrāpi yadi tatsādhanavādinam abhūtair doṣair uttaravādy abhiyuñjīta, so 'sthāne nirdoṣe nigrahasthānasyābhiyoktodbhāvayitā na bhavati. tathā ca bhūtadoṣodbhāvanalakṣaṇasyottarasyāpratipatter itareṇottarābhāsatve pratipādi<65>te 'pratibhayaiva nigṛhīta iti nedam ato nigrahasthānāntaram.
65,03 (VN_65,03)
athottaravādinaṃ bhūtaṃ sādhanadoṣam udbhāvayantam aparo doṣābhāsavacanenābhiyuñjīta, tasya tena bhūtadoṣatve pratipādite sādhanābhāsavacanenaiva nigṛhīta iti. evam api nedaṃ hetvābhāsebhyo bhidyate. avaśyaṃ hi viṣayāntaravyāptyarthaṃ hetvābhāsā nigrahasthānatvena vaktavyāḥ, taduktāv aparoktir anarthaketi.
2.21
<apasiddhānta>
65,09 (VN_65,09)
siddhāntam abhyupetyāniyamāt kathāprasaṅgo 'pasiddhāntaḥ. kasyacid arthasya tathābhāvaṃ pratijñāya pratijñātārthaviparyayāt kathāprasaṅgaṃ kurvato 'pasiddhānto vijñeyaḥ. yathā na sato vināśaḥ, nāsad utpadyata iti siddhāntam abhyupetya pakṣam avasthāpayaty ekā prakṛtir vyaktasya, vikārāṇām anvayadarśanāt. mṛdanvayānāṃ śarāvādīnāṃ dṛṣṭam ekaprakṛtikatvam, tathā cāyaṃ vya<66>ktabhedas sukhaduḥkhamohasamanvito gṛhyate. tat sukhādibhir ekaprakṛtir iti. sa evam uktavān paryanuyujyate. atha prakṛtir vikāra iti kathaṃ lakṣayitavyam iti. yasyāvasthitasya dharmāntaranivṛttau dharmāntaraṃ pravartate, sā prakṛtiḥ. yat tad dharmāntaram, sa vikāra iti. so 'yaṃ prakṛtārthaviparyayād aniyamāt kathāṃ prasañjayati. pratijñātaṃ khalv anena nāsad āvirbhavati, na sat tirobhavatīti. sadasatoś ca tirobhāvāvirbhāvāv antareṇa na kasyacit pravṛttyuparamaḥ pravṛttir vety evaṃ pratyavasthito yadi sata ātmahānam asataś cātmalābham abhyupaiti, apasiddhānto bhavati. atha nābhyupaiti, pakṣo 'sya na sidhyatīti.
66,12 (VN_66,12)
ihāpi na kaścid aniyamāt kathāprasaṅgaḥ. yat tenopagataṃ nāsad utpadyate, na sad vinaśyatīti tasya samarthanāyedam uktam ekaprakṛtikam idaṃ vyaktam anvayadarśanād iti. tatraikā prakṛtiḥ sukhaduḥkhamohaḥ. tadavibhaktayonikam idaṃ vyaktaṃ tadanvayadarśanāt. vyakta<67>sya tatsvabhāvatābhedopalabdher iti sukhādīnām utpattivināśābhyupagamābhāvāt sarvasya tadātmakasya notpattivināśāv iti siddhaṃ bhavati. atra taduktasya hetor doṣam anudbhāvya vikāraprakṛtilakṣaṇaṃ pṛcchan svayam ayaṃ prakṛtāsambandhenāniyamāt kathāṃ pravartayati.
67,06 (VN_67,06)
tatredaṃ syād vācyam, vyaktaṃ nāma pravṛttinivṛttidharmakam, na tathā sukhādayaḥ. vyaktasya sukhādyanvaye sukhādisvabhāvatāyāṃ pravṛttinivṛttidharmatālakṣaṇam avahīyata iti. na tadrahitasukhādisvabhāvatā vyaktalakṣaṇavirodhād iti. sukhādyanvayadarśanād ity asiddho hetur iti. evaṃ hi tasya sādhanadoṣodbhāvanena pakṣo dūṣito bhavati. so 'nupasaṃhṛtya sādhanadoṣaṃ kathāṃ pratānayan svadoṣaṃ paratropakṣipati.
67,14 (VN_67,14)
ayam eva doṣo 'nena prakaraṇenocyata iti cet, eṣa naimittikāṇāṃ viṣayaḥ, na lokaḥ śabdair apratipāditam arthaṃ pratipattuṃ samartha iti. sa evāyaṃ bhaṇḍālekhyanyāyo 'trāpi. yathoktena nyāyena pūrvakasyāsādhanāṅgasyāsiddhasya hetor abhidhānād eva nigrahaḥ, nāpy aniyamāt kathāprasaṅgād iti. idam api hetvābhāseṣv antarbhāvān na pṛthag vācyam.
<68>
2.22
<hetvābhāsa>
68,01 (VN_68,01_68,06)
hetvābhāsāś ca yathoktāḥ. hetvābhāsāś ca nigrahasthānāni. kiṃ punar lakṣaṇāntarayogād dhetvābhāsā nigrahasthānabhāvam āpadyante, yathā pramāṇāni prameyatvam ity ata āha yathoktahetvābhāsalakṣaṇenaiva nigrahasthānabhāva iti.
68,06
atrāpi yathoktaṃ kṛtvā cintyam eva, kiṃ te yathālakṣitaprabhedās tathaiva, āhosvid anyatheti. tat tu cintyamānam ihātiprasajyata iti na pratanyate. hetvābhāsāś ca yathānyāyaṃ nigrahasthānam iti etāvanmātram iṣṭam iti.
conclusion
68,10 (VN_68,10_68,14)
loke 'vidyātimirapaṭalollekhanas tattvadṛṣṭer
vādanyāyaḥ parahitaratair eṣa sadbhiḥ praṇītaḥ /
tattvālokaṃ timirayati taṃ durvidagdho jano 'yaṃ
tasmād yatnaḥ kṛta iha mayā tatsamujjvālanāya // 3 //